dubaibloggen

Jag är alltså Inte hon som sitter och Längtar tillbaka till platser och situationer i livet.

Hade ni kanske redan förstått.
Eftersom jag tror på att allt ständigt förändras, tror jag heller inte att man kan återuppta en gammal upplevelse genom att återvända till stället den inträffade på. Både energin på platsen och inom människan har förändras. Så i min värld är det bara en enda tankeillusion, både energidränerande och meningslös så länge den innehåller just längtan tillbaka. Till en tid som redan passerat.
Däremot kan man ju självklart Blicka tillbaka på platser med minnen och fina känslor i kroppen- men DET är en helt annan sak.

Och man kan ju även känna starka känslor för platser i sig, och vilja återkomma till dem. Men den enda garderingen mot besvikelse då är att inte koppla längtan till någon som helst situation vid ev återkomst, utan att se på alla n y a upplevelser som fristående, tror jag. Så även inför männskorna i situationen, som ofta är starkt bidragande till upplevelsen. Även de har ju förändras, och är inte desamma på samma plats ett år senare. Än mindre på nån annan plats. (Därför är det extra viktigt att ta hand om varandra- här och nu! Och inte minst att ta till vara på de vänner som man känner den där växerintepåträdgemenskapskänslan med, tror jag. Det finns en trygghet i sådana relationer som är näst intill livsnödvändig i en ständigt föränderlig och skruvad värld som denna. Men nu är vi ute och surfar på ett heeeelt annat inlägg, so let´s surf back B-)

Det har varit fantastiskt här och jag har trivts som fan, men jag kommer inte att längta tillbaka. Har faktiskt nästan aldrig längtat tillbaka till någon situation någonsin, så länge jag kan minnas. Det har lite samma klang som omvänd Ånger i min värld. Man är inte nöjd med vägen man gått vidare på och vill backa- detvarbättreförrtänket. Men ärligt- vill man verkligen förneka sig tillbaka till en situation där man var någon annan än den man utvecklats till att bli i dag?? Svårköpt.

Jag ser alla steg som steg i rätt riktining, dvs framåt, även om de kan tyckas vara skakiga och ologiska i nuet ibland.
Dubaistegen känns dock helt raka, självklara och lärorika. Men var sak har sin tid. Det är dags att flytta fossingen nu.

Min livssyn är självklart heller inte nån rosdans- hur uttröttande ospännande och utmaningslöst vore det inte då;-)?

Nej. Baksidan av framåtanda kan nämligen vara tendensen att mentalt gå vidare innan man fysiskt faktiskt är där.

Den tendensen tror jag i och för sig till viss del består av överlevnadsinstinkt, en mental förberedelse för att slippa bli brutalinkastad i uppkommande situationer likt en tomte utan luva med stickande träslev i mun.

Pero. Den försvårar ju närvaron avsevärt på mållinjen såattsäga. Får ibland lite feeling att totaloväntat utbrista i It takes a fool 2 remain sane och tokpressa för öronen samtidigt (utan gin i kroppen;-) varje gång nån vänligt menande själ messar  "Se nu till att Njuuuuuuuuuuuuuuta av den sista tiden, Lhinaaaaaaa"-meningen.
Jameeen. Ja e ju liksom redan vidare nu va...blir lite svårt, serru.

Känner ni igen er? Hoppas på någon i allafall. 

Dock ska det verk-e-ligen understrykas att jag har haft otroligt njuuuutbara moments här, inte minst då jag legat (helt nykter) och tittat på vajande palmblad med Beady Belle i lurarna och bara svävat i det glädjeindränkta Nuet.
Eller musikaliskt under gigen, toksprängd av feeling och med en sån översvällande Happiness i kroppen att det varit ett under att den inte liksom bara imploderat.
Utan direkt anledning- utan helt av mig själv- av Livet- och av Närvaron i Nuet.
Precis lika flummigt fantastiskt som det låter;-)!

Men nu har jag gjort mitt här for Now. Nu är jag liksom redan hemma. Och då blir en slutspurtsnjutningsprocess svårast i UAE att verkställa kan jag säga. Den kommer stundtals ändå såklart, i likhet med inspiration, kreativitet i övrigt...och kan inte timas på Lhinan. Och där har vi väl en stor faktor också- jag är klar med det fantastiska här, inväntar ny inspiration och nya utmaningar. (Och jag hoppas verkligen inte att nån sitter hemma vid laptopen o tänker Rastlösa, bortskämda stackare-tankar om mig nu- efter våra 93 gig a´4 set 6 dagar i veckan fram till dagens datum.)

Samt inte minst att hitta det jag önskat mig i över 2 år: ett fast, stadigt, landat HEM. (LGH-tips mottages ännu tacksammast, tältningen närmar sig med stormkökssteg B-)

Men tills dess...dessa 3 dagar som är kvar...jobbar jag på Nuet kan man säga. Med vänster stortå i Dubban, resterande tår i New York (dit jag tillfälligt åker på semester efter detta) och övriga fötter, som förhoppningsvis snart blir samtliga- i Svärje;-)

Men ett välkommet drag ur Närvaroperspektiv som brukar dyka upp vid sluttampen av grejer är ju ändå Aktivitetsnojjan.

Ni vet då det helt plötsligt dimper ner nya, nostalgibaserade glasögon med distans i blicken och himlen av Möjligheter öppnar sig. Och du inser att alla RenataChlumskainspirerade aktiviteter och övrigt upplevelsebaserat trams du glappade vitt o brett om i både huvud o käft i början....aldrig blev jättegjorda. De blev helt enkelt inte gjorda alls.

Det finns då 2 alternativ: 1. Att bunta ihop samtliga idéer till ett enda förenklat aktivitetsprojekt på navelnluddspillnivå eller:2. Att faktiskt göra d du kan av d du tänkt. 

Inget alternativ e bättre än d andra (i sann antiherr Å-anda) men d sistnämnda kräver uppenbarligen lite mer...uppoffring. Vi jobbade lite så härnere, och for i väg som tättingar på en sjuhelvetes massa aktiviteter under kort tid. 
Kul var d dock.

Håll 2 Good med bildbevisen nedan:-)!

Tre tomtar o ja på tur bland the slum-markets of Dubban

(ni vet sådana där man förs in i nedklottrade hyreshus för att sedan ledas upp i lägenheter med gränslösa orgier av fejkmärken uppradade på Billyhyllor) Sådär köpbart i Lhinans smakvärld.



Fantastiskt roligt och otippat rättvist för att va i Dubban.

Tobbe o jag o våra sådär engagerade livvakter på det troligen äckligaste
fiket i hela UAE, där månadens intorkade brödsmulor hade fixat en alldeles egen bordsskiva ovanpå originalet.
Grymt billig läsk dockB-)

←Vi var alla rätt grymma.

Dock var d Elenas första gång, så d tog ngra rundor innan movesen var rätt på banan. SåattsägaB-)

Krävs åtgärd på sådan score↑....↓







....Å så raskt vidare till Shooting Club (som tillhör hotellet o ligger typ 3 km utanför B-)

Jag som trodde jag var stans sämta skytt efter vedervärdiga lerduveupplevelser från högstadiet där jag knäppte mig halvdöv under 8 timmar utan att träffa en enda duvjävel, fick tänka om. Jag hade tydligen mognat på det planet och var riktigt grym faktiskt.

Och d blev därmed en riktigt kul aktivitet också→ 
Roligast ever är när skytteledartomten av misstag ger MIG den fetaste bössan på stället, vilken får hela min mindre massiva kropp att studsa åt h-e när jag tryckt av:-D 

..och så last but not least drog jag med kidsen, på självaste Julafton, till GoKartbanan ca 4,3 meter utanför hotellportarna (ja, hela anläggningen är inmurad). Som vanligt lärde jag dem både bansopning och skåpsättning.

På ett distanserat plan bör tilläggas, eftersom jag ju lider av Knuffsportsallergi.

←oops upponer




Mängder av Varmaste kramar (och tycker ni att vi cr bleka ut så handlar d om att den nämnda +45C-Värmen gjort d relativt oinspirerande med solbränneaktiviteter under en tid. Undertecknad lovar dock att försöka sig på någon form av multiparasollinnehållande åtgärd d sista dagarna)

från Lhinan

(Var ju tvungen att underteckna nu..B-)

PS Återkommer självklart en gång till innan hemfärd ;-)