Tillbakalängtan o Aktivitetsfeber: Fear and Bowling in UAE &lite GoKart.
Eftersom jag tror på att allt ständigt förändras, tror jag heller inte att man kan återuppta en gammal upplevelse genom att återvända till stället den inträffade på. Både energin på platsen och inom människan har förändras. Så i min värld är det bara en enda tankeillusion, både energidränerande och meningslös så länge den innehåller just längtan tillbaka. Till en tid som redan passerat.
Däremot kan man ju självklart Blicka tillbaka på platser med minnen och fina känslor i kroppen- men DET är en helt annan sak.
Det har varit fantastiskt här och jag har trivts som fan, men jag kommer inte att längta tillbaka. Har faktiskt nästan aldrig längtat tillbaka till någon situation någonsin, så länge jag kan minnas. Det har lite samma klang som omvänd Ånger i min värld. Man är inte nöjd med vägen man gått vidare på och vill backa- detvarbättreförrtänket. Men ärligt- vill man verkligen förneka sig tillbaka till en situation där man var någon annan än den man utvecklats till att bli i dag?? Svårköpt.
Dubaistegen känns dock helt raka, självklara och lärorika. Men var sak har sin tid. Det är dags att flytta fossingen nu.
Min livssyn är självklart heller inte nån rosdans- hur uttröttande ospännande och utmaningslöst vore det inte då;-)?
Jameeen. Ja e ju liksom redan vidare nu va...blir lite svårt, serru.
Dock ska det verk-e-ligen understrykas att jag har haft otroligt njuuuutbara moments här, inte minst då jag legat (helt nykter) och tittat på vajande palmblad med Beady Belle i lurarna och bara svävat i det glädjeindränkta Nuet.
Eller musikaliskt under gigen, toksprängd av feeling och med en sån översvällande Happiness i kroppen att det varit ett under att den inte liksom bara imploderat.
Utan direkt anledning- utan helt av mig själv- av Livet- och av Närvaron i Nuet.
Precis lika flummigt fantastiskt som det låter;-)!
Men nu har jag gjort mitt här for Now. Nu är jag liksom redan hemma. Och då blir en slutspurtsnjutningsprocess svårast i UAE att verkställa kan jag säga. Den kommer stundtals ändå såklart, i likhet med inspiration, kreativitet i övrigt...och kan inte timas på Lhinan. Och där har vi väl en stor faktor också- jag är klar med det fantastiska här, inväntar ny inspiration och nya utmaningar. (Och jag hoppas verkligen inte att nån sitter hemma vid laptopen o tänker Rastlösa, bortskämda stackare-tankar om mig nu- efter våra 93 gig a´4 set 6 dagar i veckan fram till dagens datum.)
Men ett välkommet drag ur Närvaroperspektiv som brukar dyka upp vid sluttampen av grejer är ju ändå Aktivitetsnojjan.
Kul var d dock.
Tre tomtar o ja på tur bland the slum-markets of Dubban
Fantastiskt roligt och otippat rättvist för att va i Dubban.
fiket i hela UAE, där månadens intorkade brödsmulor hade fixat en alldeles egen bordsskiva ovanpå originalet.
Grymt billig läsk dockB-)
←Vi var alla rätt grymma.
Dock var d Elenas första gång, så d tog ngra rundor innan movesen var rätt på banan. SåattsägaB-)
Krävs åtgärd på sådan score↑....↓
....Å så raskt vidare till Shooting Club (som tillhör hotellet o ligger typ 3 km utanför B-)
Roligast ever är när skytteledartomten av misstag ger MIG den fetaste bössan på stället, vilken får hela min mindre massiva kropp att studsa åt h-e när jag tryckt av:-D
..och så last but not least drog jag med kidsen, på självaste Julafton, till GoKartbanan ca 4,3 meter utanför hotellportarna (ja, hela anläggningen är inmurad). Som vanligt lärde jag dem både bansopning och skåpsättning.
←oops upponer
Mängder av Varmaste kramar (och tycker ni att vi cr bleka ut så handlar d om att den nämnda +45C-Värmen gjort d relativt oinspirerande med solbränneaktiviteter under en tid. Undertecknad lovar dock att försöka sig på någon form av multiparasollinnehållande åtgärd d sista dagarna)
Burj Khalifa & afrikansk "jazz" i Abu Dhabi
Tja!
För att dämpa besvikelsen över den uteblivna luftballongsfärden och ändå fullfölja något slags luftburet beökstema tvingade jag upp päronen i Världens högsta byggnad.
Burj Khalifa heter den, 828m hög, besöksdäck på 124:e våningen -typ 563m upp, det tar ca 1 minut att åka hiss upp och....zzzzzzzzzzz...ooops sorry, måste ha nickat till (sifferfakta-allergi). Vi gör så här istället →
För immuna och intresserade:
http://www.burjkhalifa.ae/language/en-us/the-tower/fact-figures.aspx
Tack!
I allafall. Det är andra gången jag är däruppe, första var i oktober då Mallan fyllde 3a+0a:
I stunden fascinerande, som så mycket annat häromkring. Under päronbesöket passade vi även på att ta en Quicktrip till residensemiratet Abu Dhabi (Tänk på de Förenade Arabemiraterna, där Dubai ingår, som staterna i USA. De är 7 till antalet och självständigt styrda till stor del, men med huvudresidens, huvudstad, i Abu Dhabi.)
(Haha nu får jag sms här om att Dubais rikaste huvuden befinner sig på 7e våningen. Jaha? Jag må vara otaktisk, men 12-siffrigt på banken är inte lika med samma andel små grå upphöjt i kvadrat eller nånting annat utmärkande intressant. Och jag är i min bloggbubbla nu :-)
Tillbaka till ämnet. Vi var i Abu Dhabi i allafall, och lyssnade på "jazz" i farsans ära, tänkte jag. Det var hursomhelst jazz i drinkarna (se menybilder). Så mycket jazzigare blev det dock inte, ty det afrikanska bandet lirade hissmusik utan dess like. Alltså ni vet, typ onehitwonders från 80-talet i soft fushionstuk.
De spred sin genre till trots ändå rätt sköna vibbar i kombination med nämnda drinkar och behållningen var framförallt gitarristen och sångaren. Han förde fram vikten av Attityd och Personlighet till (merparten av) övriga bandets överlevnad. Inspirerande var han! (Rätt jättesnygg oxå). Vi är inte bortskämda med "konsert"-influenser härnere kan jag förtälja.
Men...det är rätt korkat att sitta här och skita ut ströskrift när det finns bilder på päronbesöket som talar mycket tydligare.
Tack för att ni kom btw, Kärlek ♥!
← Jazzigaste drinken i Abu Dhabi
FANtastisk thai innan ↑
Gissa min?? (Ledtråd: repertoar såklart!;-)
← På väg t hissen
Views from 124:e våningen (Byggnaden t v är Hööög från marken)
Hur mkt skulle Du ta i timmen för ett fönsterputsarvick?
...de var nog lite rädda ändå, d där päronen ♥ ;-)
Den Enda Rätta Vägen Är Din Egen.
Jag har ju själv jobbat på och för div livsstilsmagasin och tänker inte hänga ut något här, reserverar mig för undantag och vill poängtera att jag inte dömer ut dem med orden nedan, utan beskriver min uppfattning om hur den typen av media kan återge våra värderingar. Därmed måste det ingå vissa generaliseringar. Så:
När man levt i en, till viss del verklighetsfrånvänd bubbla som jag nu har en tid, blir vissa perspektiv så körvspadsklara. I det här fallet över vår svenska mentalitet och normsystem och hur det direkt och indirekt speglas i media.
DÅ slog det mig. Det är ju detta som är mitt Kall på ett vis, det jag kämpar Mot. Med TILLITEN som vapen.
So Challenge accepted.
Jag läser blandade svenska livsstilsmagasin, mixade med alltifrån kultur, personlig utveckling, mode, reportage och personporträtt, men med en sak gemensamt- de har en massiv 6-siffrig, allmängiltig läsarkrets i åldrarna 25-45 och har som grundfilosofi att Inspirera och peppa läsaren. Ni vet typen, den man flyr in i för att koppla av till ett tag.
ELLER?
För mina nuvarande glasögon fick nämligen totalkrossade rutor och hela jag fick sitta på händerna för att inte att göra upp en lägereld på hotellrummet av hela magasinshögen och grilla min kokosyogurt ljuvligt smältande och gyllenbrun.
En av tidningarna hade en 8-sidig intervjuserie på temat " Det jag ångrar mest i mitt liv" - där man frågat ut div kända svenskar om förbittrande misstag. Antagligen i syfte att understryka att även de som inte skiter också gör Tavlor ibland, men resultatet blev bara ett- Jaha? För VARFÖR och åter varför lyfta fram Ånger ÖVERHUVUDTAGET?
Varför Ångra något överhuvudtaget? Jag förstår inte- och jag kanske är trögast i stan, och isåfall såpass att jag faktiskt till och med vägrar att ens försöka förstå. Jag tror, att vi- vad det än må handla om för Val här i Livet, Alltid utgår ifrån vad vi bedömer vara Rätt Här och Nu. I bland går det jävligt fort i skarpa lägen, men faktum kvarstår i min värld- Du agerar ändå utifrån det du tror vara det bästa i det läget, Där och Då.
SJÄLVKLART kan man med ny erfaranhet, sekunder, minuter, timmar, veckor eller ÅR senare gå tillbaka och spekulera i hur man skulle agera Då med Dagens tankar och insikt. Men återigen- SÅ skulle du aldrig agerat just Då. För det var DÅ.
Och de val vi gjort i det förflutna (även de som vi meningslöst nog bedömer som FEL och Ångerfulla i efterhand) har ändå format oss till de vi är I DAG. NU, när vi faktiskt lever, inte igår.
Och jag känner ingen människa som inte vill vara sig själv.
Ånger speglar mycket av vårt svenska värderingssystem tror jag. Detta jävla tänkom och gårinte -tänket. Som i sin tur hänger i hop med Mönstret: våra ramar och hela normsystemet. Som också blev så tydligt under min livsstilsmagasinssorgie. (Och tilläggas bör, att även många av våra dags- och kvällstidningar i sann amerikansk anda inspireras journalistiskt av just Livsstilsmagasin). Ånger och Ångest har inte samma start av olika anledningar.
Det finns en förkärlek i dessa magasin att lyfta fram män och kvinnor som på något sätt utmärker sig och - med våra normglasögon på- har "Lyckats" i livet. I många fall i godan redaktionstro för att inspirera läsaren, vilket också kanske lyckas, men ofta med en sur eftersmygande hake. Mer eller mindre medvetet resulterar de ofta i JÄMFÖRELSER hos densamme.
Med vad man skulle ha gjort, borde ha gjort och Hur. Återigen Ånger. Osäkerhet.
Sublimt mellan sidorna, och mellan försöken till Balans genom svenssonmirakelartiklar eller reportage om fattiga i Angola (no offence, hör ej till sammanhanget), lurar det där. Normsystemet. Hur du gör för att nå denna "Lycka"- inom ramen för att passa in.
Det är en hel essä och lite till att skriva om så vi tar det ner på jorden med ett specifikt exempel.
För det får mig osökt att tänka på att jag fått rätt tydliga Tecken till att skriva just detta. De senaste året har jag nämligen mött ett oräkneligt stort antal personer som funderar på att gå utanför denna Ram, om än bara lite, men i ett specifikt syfte: personer i åldrarna 28-50+ som skulle vilja sätta sig på skolbänken igen. Alla med den stundtals gemensamma nämnaren: tänkom och gårinte i min ålder och situation- tänket. Jag tror att tänket till större del än vi anar härstammar från dessa bittert insydda jantevärderingar som inte minst återfinns i media. Så bör du göra och När. Allt skickligt förpackat och strikt Åldersrelaterat. Jag hävdar inte att vi ska göra majbrasor av landets alla månadstidningar för att dansa ångerfria dansen till på fredagar, utan Läs vidare, men ta på dig DINA Glasögon.
Det bokstavligen Skär i mig, på riktigt, när jag ser folk underkuvas sin sanna Vilja och Väg och handla med vad de tror är förnuft, men som egentligen är speglingar från dessa värderingar. Flockvärderingarna.
Visst, jag känner till att det finns något som heter biologisk klocka, vilket gör att det är rimligt för en kvinna att skaffa barn om hon vill ha det- någonstans mellan 18 och ca 45. Men det är ju fantamig 27 (!) år däremellan!
Så varför kliar det på så många när 30-40-och 50-strecket börjar krypa nära- egentligen?
Jag menar att det handlar om att Känna in och-återigen- Känna Tillit inför Din Väg- för hur den än må se ut för just Dig är det Din, och det kan ingen ta ifrån dig. Så följ den, med vetskap om att du alltid handlar utifrån det bästa just NU. Hur den än må se ut! Håll bara utkik efter de mest menlösa kompanjoner du kan slå följe med. Nånsin.
De heter Fru Ånger och Herr Jämförelse. Din väg är bara Din.
Gå Din väg.
Från Dubai till Mörmons Camping....???LGH SÖKES!
← Inte Ok potentiell framtid.
Efterlyser härmed (trolig) tältersättande lgh/stuga att hyra i Karlstad alt Hammarö. (Helst) 2:a, ej höghus, ok område, ska kunna öva ibland.
Det mesta därinom av intresse! Bra ref, inga bet.anm, skötsam etc. HÖR AV ER på
00971(0)558101091
(eller 0702869733 from 2:a aug)
ALLA TIPS MOTTAGES TACKSAMMAST på förhand & personlig hittelön utgår!
En Perfekt Ledig Dag
Vinglade mig i väg till frukosten, en (o)vana jag haft de senaste veckorna som matchar rätt dåligt med min svagaste sida Morgonhumöret, men som ändå ger belöning iform av kalkonkesomackor samt Äggkocken (som fixar das eggs precis i den variant som matchar just din gom). Så efter dagens äggröraspecialare såg jag rätt ljust på livet igen, och det skulle tydligen bli bländande- ty kort därefter plingade Paycheck-smset in :-D.
Tills i dag. Jag och taxichauffören pratade liksom inte om samma ingång till Mallen, så vi kom in från en ny sida som jag aldrig sett...
Ja, ni förstår ju själva. Hon som hade tänkt spendera dagen o de sista slantarna på rostiga rakhyvlar och mentostuggummi på nån epilpsiframkallande supermarket, fick plötsligt han den där Shoppingjäveln över sig och flööööög ifrån både Pelle och Tobias fortare än du hunnit läsa klart den här meningen.
Inte alltid slår han till, den där shoppingjäveln. I bland är han gudomligt långt borta och framkallar bara trissess och depptankar i butiksmiljöer. Men när han väl jobbar, då jobbar han fantamig hårt.
Jag hittade nämligen Min Affär. Nån måste liksom ha måttat mig i sömnen och skräddarsytt hela stället i väntan på att jag blir rockstjärna, finner inget annat svar. (För brudar: www.lechateau.com. Kanadensiskt, tyvärr bara i US, UK, här, Egypten o Saudi än, men den som väntar...)
Jag kan inte räkna antalet förbannelser jag lagt över dagens tyll-krusidullblommor-rosett-flax-trend, det är bara så långt ifrån Lhinan man kan komma! Jag vill ha enkelt med attityd, punkt. (Även om andra såklart kan passa i ovannämnda) Men här skrek alltså plaggen ut mitt namn -överallt. Så jag provade hela typ 10 dyra (men nedsatta, rea här;-)grejer och köpte ALLT. Det har faktiskt aldrig hänt förr. Och efter en otippad Red Curlväska o en annan märkeströja (!!!) i en ännu mer otippad sportbutik, hittade jag inget mer och åkte hem.
Så nu är jag alltså div klänningar, en skinnrock(!!), en stickad tröja, väska, linnen, ett par jävligt snygga kilklackssketchers o massa t-shirts rikare. Kapitalmässigt icke så rik. (Ses på återbetalningsrättegången,CSN..B-).
Kan vi inte bara enas om att vi alla nån gång badat i nöjdhet över lyckade inköp-utan den där töntångesten som de flesta tycks få efter att S-jäveln ryckt i en??? Det må vara den tillfälligaste av kickar- självklart- men den existerar likväl i Välmående och måste därför välkomnas- IBLAND- tycker jag. Tyvärr har vi ju byggt vår girighet omkring Konsumtion, och det är inget jag förespråkar utan tvärtom försöker vara Medveten om, inte desto mindre Är jag ett barn av min tid och har valt att leva i den. Så varför ha ångest över något som faktiskt gör Dig Glad för en stund? Det kan mycket väl vara värt en veckas konsumnudlar. Så länge det finns en Medvetenhet, som sagt, och så länge det inte Missbrukas.
Jag är sprudlande glad över min butikslänsning i allafall, och har satt inköpsstopp under njutningstiden av kicken, dvs resterande tid här. Men det var det värt:-).
NÅVÄL. Hemkommen och sönderprovad av Mästerverken blev det plötsligt Dinnertime. Vi fyra resterande musiker hade bokat ett bord på den lokala Italienaren (dvs 4 våningar ner i byggnaden) där man också jobbar med Mästerverk. Sällan har jag smakat sån perfekt al diente pasta!
Jag körde på musslor i vitt vin, vitlök o chili med toast till förrätt, sagolik hemgjord tagliatelle med svart tryffel till varmrätt (efter div Lhinaförhållningsorder;-) o avrundade med en Änglagjord cappuccino direkt från nämnda tillverkares Hemvist. Vattnas fortfarande i munnen trots gravidmage nu:-).
Så nu sitter jag här, nyshoppad o nyäten o nybadad o (snart) nybloggad i min spabadrock på mitt nystädade (!!!) rum och tänker avsluta Den Perfekta Lediga Dagen med hutlöst gripande Requim 4 a dream i distanserande syfteB-). Så mycket mer finns inte att önska i det här läget. Väljer i allafall att Inte önska det som skulle kunna önskas -för sådant finns ALLTID, i alla situationer, om man väljer att jobba på Girighet istället för Njutning.
Jag hoppas att oavsett vad Du gör eller befinner dig också väljer Njutningen för ett tag, för det finns väldigt mycket därhemma som Du har omkring dig men som inte jag har tillgång till också:-)
Må Godast så hörs vi snart igen! Mängder med varma (+46 nu, o varmare blirre) Kramar
...så här kunde det sett ut på Battuta Mall, kanske, men det gör d inte, ty detta e Emirates Mall (dit jag brukar åka T/R med bussen för att köpa Häagen Dazs ibland. En nätt liten tur på sammanlagt 2,5 h. Men det är det värt;-P).
Så här kunde det kanske också sett ut, men det gör d tyvärr inte heller, för detta är Dubai Mall-världens s:a Shoppingmall. (Börjar inse att jag nog inte har några bilder på Battuta Mall.)
My 3 dishes.
För köttälskare (dock ej moi). Österrikisk biff med jordgubbssås.
Och för att balansera ut matorgien något får denna pict avsluta.
Vi satt och drack vin med en helt vanlig stamgäst en dag...
trodde jag, tills det visade sig att han hade ShaquilleONealfötter,dvs sthl 56-60.
Bakom skymtar farsans 42:or.
Bye 4 now :-)!
The Hypochondria Farewell
Jag påstår mig veta att vi ALLA (som läser den här bloggen just Nu) har tampats med det. Någon gång. Mer eller mindre, i skilda grader.
Den multimegainformationstid vi lever i liksom nästan kräver det. Jobbade man såhär på Bronsåldern? Haaardly.
Grus blir till sten som blir ett berg som övergår till fjäll som transformeras till planeter och helt plötsligt har vi ett rätt innovativt, men ack så missvisande Universum framför oss. (Undrar du fortfarande vad jag syftar på är det dags att läsa rubriken nu;-)
Vi pratar alldeles för lite om våra egentliga Tankar. Istället låter vi dem gro därinne i den där lilla bråkdelen av våra hjärnor som vi använder oss av, tills de blir till förvuxna, tunga lavar utan relevans. Och så går vi och tycker lite synd om oss själva och inbillar oss att det inte finns någon i hela väääääääärlden som tänker så här out som just Jag. Och vädrar man inte ut dem där är det bara att säga Grattis -cirkeln är sluten- men du har liksom inte vunnit någon ny najs traktor den här gången. Du har istället hittat nykeln till porten av bitterhet och självömkan.
Men Du är aldrig ensammast i Världen, och inte jag heller. Om någonting. Därför är det synnerligen märkligt att vi inte outtar lite mer. (Förespråkar inte någon destruktiv utfläkning utom all självrespekt här, då har man redan börjat jobba med bitterhet o ömkan, och det är inte vad det här inlägget handlar om.) Så.
Jag tror att merparten av alla sjukdomar som inte är smittoburna börjar i våra huvuden. Allt från livshotande till "folkliga" åkommor. Du läste rätt. Till och med de genetiskt medfödda, från moder och omvärld till foster. Jag är fullt medveten om det kan uppfattas som ytterst kontroversiellt, inte minst eftersom vi är rätt inkörda på vår väg av vetenskaplig läkekonst, ofta med utgångspunkt från fysiska orsaker och symptom. Jag vill också understryka att jag inte förkastar den vägen, men tror heller inte att den innehåller de enda svaren.
Människan är en oerhört komplext sammansatt varelse och måste ses i sin Helhet. De egentliga Orsakerna börjar ytterst sällan med symptomen, tror jag. De är mentalt grundade och börjar med en tanke någonstans.
Därigenom tror jag också att vi med rätt inställning både kan hålla oss friska- och tillfriskna. (Diskuterar gärna min syn over and out vid tillfälle om någon e nyfiken.) Nu till min lilla issue.
Jag har ju i en hel jävla månad haft röstproblem. Och det var ju själva fan att just när vi blivit varma i kläderna och jag känner ett fantastiskt flöde av Tillit och allt det där jag skrev om i "Mittenmelankoli"-inlägget, så skapar jag detta B-). Men det är just det. Vi söker ständigt efter utmaningar, det är liksom en inre drivkraft (av individuellt skilda grader förvisso, men ändå) och det ska vi väl egentligen vara väldigt glada för.
Annars hade man förmodligen ännu suttit i något träd i afrikatrakten med kloprydda pälsfötter och sneglat på ett snigelspårat löv om dagarna. Nåväl. (<--Mitt favvo-ord om du inte redan märkt det B-).
Jag behövde en issue, och fann mig en, omedvetet. Det startade så, men eftersom det inte fanns någon Medvetenhet så körde jag på....och whooops f*k så blev det plötsligt fysiskt påtagligt. HEEEES! Utan den mixröst som tagit mig 16 år att öva upp! Och då BLEV det ju ett problem på riktigt (i vår fysiskt dominerade värld)!
På Sten-nivå nu, eftersom jag inte kunde öva heller- ytterligare en utmaning mindre. Och det blev dominobrickseffekt.
Jag försökte ALLT. Från conjacssörjor med mjölk, mynta, honungsté, o whiskey (och andra blandningstyper man borde införa långtida gallerskakning på) till renleverne med vattenånga och sömn och mat och ickerökmiljöer o sånt. Jag var hos doktorn tre gånger. Testade allergimediciner och nässprayer och fan och hans olika släktningar. Och pratade ytligt om Problemet- MIN RÖST- mitt levebröd- det här är fruuuuuktansvärt-fan i helvete va maktlös jag är-snack. Men det blev inte bättre. Och det VÄRSTA (Dalmål;-), det Värsta var faktiskt inte själva hesheten, den lärde jag ju mig ganska snart att sångtekniskt hantera, och genomförde gigen (vissa med oumbärlig Pellebackup,thx) utan att några andra än just Pelle och jag märkte skillnad.
Nej, det VÄRSTA var just själva tankarna omkring den. Hjälplösheten, desperationen, frustrationen...de irrelevanta framtidsprofetiorna jag skapade i huvudet. SÖKANDET EFTER FYSISKA orsaker-de tankespår man så lätt går in på när desperationen tar över, baserat på den läkevetenskapsgrund vi ändå fostrats med.
Ibland när jag satt på rummet själv om kvällarna, dundertrött efter anstängningen att tänka på varje ton jag tagit under 4 timmar...då var det svårt att hålla tankarna i schack såattsäga. Jag tänkte lock i halsen. Lock i halsen. Andnöd. Panik. Jag har ett lock i halsen, det måste vara något som täpper till, jag kan inte andas, nej det kan jag faktiskt inte, jag provar: aaarsggghh, nu sätter jag på ACn, nehä det hjälpte inte heller, då dricker jag té istället, nej locket är kvar, jag kan inte gå ut heller ty där är det +32 grader och minst 250% luftfuktighet så då kvävs jag på riktigt...kanske testa att yoga mig ner i brygga under luftutsläppet och hälla i mig honung samtidigt? Men wtf ska jag dö allena på ett hotellrum i Dubai, O NOPE vänta nu...va e d här för trams? Och så kom jag på att jag tänkt dessa tankar under alldeles för lång tid för att inte vara long gone by now om de vore det minsta sanningsenliga spår i dem. Och Där lyckades jag i regel hitta Tilliten igen, ty det kändes föga rimligt- känner nog att jag har en hel del kvar att uträtta;-) Men dessförinnan...helvete är faktiskt det enda ord som kan jag anar kan beskriva!
Dessa våndor förstärkte självfallet insikten om hur vårt evinnerligt sökande efter fysiska orsaker, i sig skapar Problemen. Ett orsaks-sökande som i de flesta fall, inte minst i mitt fall, är baserat på för lite stimulans och för mycket tid med tankarna.
Men i allafall- känner ni igen er i de okontrollerbara förökande tankespåren? Jag antar att de flesta gör det.
Inte heeeelt enkelt att inse det under tiden de pågår.
(Egentolkad kuriosa för insatta: det handlade egentligen vare sig om rädslan för att dö, kvävas eller mista rösten- utan om en helt annan rädsla;-)
Polettnertrillningen kom på riktigt för några dagar sedan. Jag hade varit på doktobesök nr 3 hos en vänlig indisk röstspecialist. (Ett inflik här, läs det igen- RÖSTSPECIALIST-samma dag som jag varit hos husdoktorn...heja U-landssverige med sina årslånga väntelistor B-). Han körde i allafall ner diverse slangar, speglar och annan dret i halsen på mig, och när jag sen blev konverserbar så pratade vi lite, och han gjorde fantastiska stämbandillustrationer på receptpapperet till mig. Dessvärre förstod inte jag och den vänlige doktorn varandra så väl överhuvudtaget.
Han: Allergic to jadajada currycurry? Jag (som inte varit allergisk mot vare sig läkemedel eller curry innan o inte orkade jiddra): No
Han: You see your vacla chordi like inflames this, you feel hadihadi? Jag (tänker Inflames?Inte fan kan han digga dom, dom e ju från Göteborg)säger: No. Han: Then it must be gas acid. Jag (tänker detta kan fan inte handla om magen, jag jobbar inte gaser, ja e ju brud- men whatever u say du e ju Röstspecialist o har just precis sett min inkomstkälla inifrån och håller dessutom ett sladdrigt föremål i din hand som kan eliminera den 4 ever) säger: Ok.
Jag förstod i allafall så mycket som att stämbanden var lite överansträngda, det kan ha att göra med magsyra från magkatarren (som ni söta bloggföljare kanske minns) bla bla bla fysiska orsaker. Det viktigaste var wila o vattenånga. Inge smoke (självklart inte!) stark föda (fyfan va synd) eller alkohol-på ett tag. BUT. Det jag förstod mest var i allafall: NOTHING blocking, you no choke. Och så trillade poletten ännu längre ner.
Men jag hade tydligen en natt kvar i Ondskans klor.
Jag gick alltså hem och började ta min dagliga dos av 14 piller 8 gånger om dagen (ok Queen of exaggerations, men skulle ärligt kunna starta en enkel försäljninngsverksamhet av arabiska receptbelagda apoteksvaror på #322 by now). Jag hade fått tydliga instruktioner om mängd och efter-före-matintag. Den sista för dagen slank ner efter giget....och sen vettni...bar det iväg in i dimman på riktigt. Satt vid datorn en sväng, började kolla på The Tourist (btw uselt filmval, var tanken här att återskapa intriger från nån sönderklippt 80-talskriminalserie? Depp måste efterfestsignat rollen.) och weeeeeeeeeeeee. Tänk nickokicken (ni som haft det) from Hell på fastande mage x 410. Tyngdkraften liksom multiplicerar sig själv och den enda orsaken till att du vet att du inte fysiskt sjunkit ner genom golvet och nått underjordens mitt är att du stirrar på den fula grå heltäckningsmattan du står på.
Pupillerna var fasligt lika barndomens vidriga svarta kälk-tefat, illa upptejpade på tallriksliknande ögonvitor. Hejdå Iris liksom. Låg puls. Blekast i UAE. Fy Fan! Vilket knark!
Eftersom jag för egen del i vanliga fall är väldigt pillerskeptisk generellt och t o m tvekar inför alvedon på hemmaplan, borde jag kanske inte svarat med så korta stavelser i allergifrågan. Jag vet inte. Men jag är ändå glad att jag gjorde det. För denna knarkupplevelse fick mig verk-e-ligen att kasta ALLT medicinskit och därmed föll också poletten ner till botten.
Jag hade skapat-och förstorat- mina egna issues. Som vi nästan uteslutande gör. Alltid. Därmed inte sagt att jag förnekar att jag påfrestat rösten, och stämbanden ÄR sköra instrument, men med tankarna omkring dem som drivande faktor. Och med varmiklädernakänslan och stimulansbristen som givna katalysatorer från början. Känner jag!
Och ibland behövs bara några sista, enkla wake up ord för att komplettlägga pusslet:
"Lhina, jag ska inte säga nåt dumt nu och jag vet att jag inte vet så mycket rent tekninskt som du och så men...tror du inte att du tänker för mycket på vad du sjunger? Släpp det bara ett tag." - Tomten
And so will do. Nu jobbar vi vattenånga och röstvila, men framförallt mer Medvetenhet. Det vill säga mer Insiktsfull Känsla än förvillande tanke.
Tillit;-)
So long Hypochondria!
Nope, jobbar inte förvillning längre ;-P)
