dubaibloggen

Nej. Det har det inte. Men eftersom jag har valt att inte sitta på en sten och meditera i METTA och evig glädje hela dagarna, så har jag också valt att uppleva mindre rosendansande (utan snarare rosenrasande) dagar. Livet.
Jag har det fantastiskt här, men inga utopier existerar. Och det är jag glad för, för det är bara genom att tillåta sig att känna mindre offentligt tillåtna känslor som man kan vara helt Sann mot sig själv i nuet. Och det är det enda sättet att nås av vissa insikter, tror jag. Så just nu känner jag alltså ilska.

Nå, vad an detta? Jo det ska jag berätta. Jag är så förbannat jävla arg på Respektlösa människor. Typerna.

Jag vill påstå mig vara väldigt ickedömande och känner en ganska grav allergisk reaktion vid ytliga generaliseringar, speciellt av männsikor. Jag försöker alltid, så långt det är möjligt, att se (eller ta reda på) orsaker bakom beteenden och därigenom känna förståelse istället för förakt. Min omgivning har alltid bestått av en underbar blandning av alla möjliga -av människan mot bättre vetanade, påhittade - skalor.
Och nu kommer det: MENnet.

Det finns vissa människotyper som jag genom livet lyckas träffa på, som väcker en ilska som liksom blockerar mitt orsakssökande ett tag. Innan röda lampan börjar blinka.
Personer som saknar den i min värld enda förutsättningen för min förståelse: förmågan att visa andra (likvärdig) Respekt. Och nu pratar jag INTE om den självklart naiva respektlösheten, den som är så låg att det bara är sorgligt. (Där ser man ju oftast ganska enkelt orsaker, tragiska sådana.) Nej, jag pratar om de som (omedvetet?) utstuderat smyger sig på.
Troligen söndercurlade människor som med guldbestick i mun är vana att få sin vilja fram på ett sätt som alltid utesluter egen insats i någon form. Och som i sin manipulativa vid-sidan-om-sits också glider undan med det, obemärkt för egen del, men med blodiga spår av uppoffrande matthet hos andra. 
Framförallt finns fyra framträdande egenskaper, men inte alla behövs (utan inbördes ordning):
1. Förmågan att utgå från sina egna behov där andra inkluderas- och ta dessa andra för givna 2. Ren och skär Nonchalans. 3. Otacksamhet. 4. En förställd Självömkan

Du märker det vanligen inte alls till en början, Typerna är skolade sedan barnsben och har ett inlärt beteende (antagligen genom vanlig enkel klassisk betingning-tänk Pavlos hundar;-) som burit dem fram på små räksmörgåsar med rysk kaviar och hemgjord majjo hela livet. Så Typerna har lärt sig, tagit emot (utan att tacka dock B-) och är i många fall omedvetna om det själva.
Och Nej, jag pratar inte specifikt. Vare sig om elaka Olga på ålderdomshemmet eller sura byggare bob från Arboga furusnickeri AB, nu generaliserar jag och pratar om Typerna här, ok:-)? För Typerna är smidigare än så, och allt utom uppenbara. 

Jag tycker att det är fantastiskt med våra skilda personligheter, och är så nära övertygad utan att veta (...var jag tvungen att sticka in till den vetenskapligt realistiska läsarkretsen;-) om att vi tilldelats olika roller för att komplettera varandra. Och för att hjälpa varandra. Jag älskar att hjälpa andra, och uppoffrar mig gärna utan att kräva något tillbaka- det villkorslösa givandet är det mest Äkta i min värld.
Men...när jag upptäcker Mönstret (och snälla var föstående för generaliseringen här, och blanda för Guds skull Inte in blyghet ) så skulle jag göra både mig själv, min omgivningen men inte minst Typerna själv en jävla björntjänst om jag inte satte min gräns. Sa i från ordentligt. Eller klippte. 
Vi är många som vet vad jag pratar om, eller hur? Ändå tillåter vi oss bli sönderstövlade fast vi borde klampat i -eller i väg- för längesen. SÅ-GÖR DET! 

Jag kommer (förhoppningsvis) aldrig förlora min tro på att allt är föränderligt, inte minst människan själv, när hon är redo. Och eftersom en grundförutsättning i mänsklig samvaro just råkar vara av Samspel, tvivlar jag inte på att även Typerna kan att lära sig, genom att bli medvetna. Även om det kanske inte sker så just jag får uppleva förändringen. Men jag tror fraktiskt att de väntar på att inse att de lirar fulspel. Någonstans.

Så...när JAG känner att det inte finns något som helst utbyte i någon form, då bör JAG välja att agera på något sätt helt enkelt (och att välja bort är också ett sätt att agera). För Typerna kan det inte, de är totalförblindade i sitt ätakakanohadenkvarmönster.

Jag tror att det för några år sedan oändligt trendiga begreppet "Energitjuv" myntades just av denna oförmåga att säga stopp. Det handlar alltså egentligen inte om personerna som stjäl, utan om dem som tillåter sig att bli bestulna.

Sådär. Nu är jag inte ARG längre. Bara orduttömd och jävligt hungrig. Det är asiatisk buffé idag, och vi är lediga:-D. 
Så mycket mer kan man inte begära faktiskt :-) GLAD, Respektfull kram på er sålänge.

En av dessa icke så uppenbara Typer.