dubaibloggen

 

Ja nu har över halva tiden gått.

Anna har varit här, min polare, fd arbetskompis o ständiga Musikquizklippa från Värmelandet. Inte fan hade jag räknat med att det skulle lämna avtryck i form av nån typ av....Hemlängtan..!? Precis lika lite som vi räknade med att sitta i en helikopter och surra runt Dubai för 13 år sedan, då vi halkade runt på en skridskobana till köksgolv med frityros ända innanför huden. Det enda som vi kunde lagt i  beräkningarna då, var att vår rappa sarkastiska jargong o ironiska ögonglimt med loads of humor sitter kvar efter dessa år. För det är Sånt man kan räkna med. Känslan.

Helikopterturen e ett kapitel för sig. Bilderna får tala. Tilläggas bör att jag aldrig hört fröken J så sammanbiten o fåordig som under bussfärden på väg till lyftplattan på Atlantis. Väl i väntrummet fick jag och Pelle dock en röstskakande sammanfattning av diverse svindelincidenter på trappstolsnivå, och jag fick tyst snabbinkalla in artilleriet av samlade ångestdämpande glosor jag samlat på mig genom åren i sjukvården. MEN FOR NO USE! You Rock!
Finns få saker som mäter sig så fantastiska att bevittna som när människor bestrider sina rädslor. Eller tankar, som det ju egentligen är.

 

För vad blir som man Tänkt sig egentligen?? Det är en stor anledning till varför jag de senaste åren kämpat så tappert med att inte låta tanken ta över. Att komma i kapp mig själv i Känslan. Och det kommer jag nog jobba med så länge jag lever i den här tiden, i den här världen och i den utstuderade instutition vil valt att kalla Samhälle.

NEJ jag är inte bitter, jag bara konstaterar utifrån migsjälv med den utgångspunkten.

Jag har nog alltid varit något av en Tänkare. Det finns (helt sanna) anekdoter från 4-årsåldern där jag som stor pottfilosof gladeligen dissade både skridskoturer och mulleutflykter med polarna till förmån för revolutionerande världsanalyser på dass:-) Till saken i mitt fall hör- att jag samtidigt varit en grymt känslig, inkännande och intuitiv liten person.

Det har gjort det ganska komplext, men som barn har man ofta en naturlig balans inombords och gör helt enkelt det som passar bäst vid tillfälle. Det var åren, erfarenheterna och upptäckten av den överlägset smärtande sårbarheten i Känslorna som valde sida. Jag blev en heltidstänkande analytiker. 
Kände gjorde jag såklart ändå- men aldrig fullt ut innan teorin satte in, och utifrån ett realistiskt perspektiv oftast. Det var därför det var så jävla kul att bli full ett tag där under 20 something. Att bara vara brutalt irrationell och gå på feeling helt enkelt. Men jag vägrade stanna där. Vid enbart helgutsläpp av den del som också är mitt sanna jag, men som bara fick komma ut genom dimma och ofta bli både överdriven, förvrängd och bortglömd dagen därpå. Och eftersom Tankeanalytiska Lhina jobbade övertid 230% på vardagar blev också hon överdriven och förvrängd. 
Jag höll på att tappa bort migsjälv helt enkelt. (Och nu är inte det här så extremallvarligt som det må låta, sätt tillbaka kaffet i strupen, det handlar om inre grubblerier som de flesta av oss tampas med. Inte minst när vi kommit till en punkt i livet där vi söker en grund i oss själva.)

Insikten grundades ungefär såhär:
Efter en slitande separation med extremgrubblande och beslut tagna av Tankejaget följde en galen, ganska dimmig period. Men eftersom framtidsbesluten och valen var tagna utan rättvis inre omröstning kändes de varken helt sanna eller rätt efter ett tag . 
Då fick jag nog. Nu jävlar skulle det hittas tillbaka till äkta Intuition och Kreativitet (dvs Känslan) för att balanseras med tankejiddret Goddamnit!

Min resa började 2007. Eller egentligen. Den började minst tre år innan, men det var då jag verkligen tog tag i den på riktigt.

Meditation. Yoga. Resor till bland annat Thailand och Indien, Vipassana i tempel med munkar kl 5 på morgonen, ayurvediska retreat och sånt. Jobb för tidningar i personlig utveckling. Tonvis med litterätur i det som många vetenskapligt lagda gärna kallar flum. (Dvs om sånt vi inte kan ta på, mäta eller-Gud förbjude- bevisa. Därav är d ju rätt läskigt att diskutera och får heta flum sålänge;-) Etc etc. Blandat med party och min gamla livsstil. 
Och med mitt gamla Tänkande jag som ständig segrare.

Det gick ju sådär. Jag förstod i teorin, men kom såklart aldrig riktigt ikapp känslomässigt.
Och jag kände mig aldrig riktigt hemma i de extrema kretsarna heller. Det kändes heller inte Sant för mig, och saknade ofta den rationella balans-åt andra hållet- som krävs för det liv här nere på jorden som Jag vill leva.

All respekt- men det är rätt enkelt att sitta på ett berg och meditera, tycka att jordisk kärlek är en illusion och uppnå alla möjliga tillstånd av eufori i sitt enfald, men hur tar man liksom in det i sitt räkningsfyllda lilla liv i en ostädad förortslägenhet? Dessutom kräver dessa vägar ofta avhållsamhet från jordisk njutning.

Återigen All respekt till de som gjort ovanstående val, men det Är inte Jag. (Inte i det här livet iallafall;-)
För jag vill också kunna Integrera den inre Känslan med de yttre omständigheter jag föddes till. (Oavsett vad jag nu må tycka om de omständigheterna..) 
Jag Vill kunna planera, tänka logiskt, betala mina räkningar men även kunna bryta förlegade normer, njuta av verklighetsflygande drycker, ha sex och ta en prilla ibland (det där sista läste du inte pappa;-)

 

För mig är Livet en ständig föränderlig balansgång och den Svensson som kallar sig Färdig med något i den här kalibern har nog missuppfattat hela konceptet, tror jag. MEN ! Det jag ändå tycker mig ha lärt mig i mitt Balanssökande är ändå vikten av att hitta Känslan- den inre, intuitiva, äkta Känslan. Att ha den som guide, som stöttepelare och utgångspunkt utgör alltid den rätta färdvägen för mig:-) Men den är svår, jättesvår att hitta bland allt tankepladder vi så flitigt övat upp sedan den där ödesmättade dagen vi drillades in i vår förpliktigande,kognitivt styrda Vuxenvärld. (Nu hårdrar jag, det vet jag- dock med essens).

Den där Äkta, levande känslan som bara uppstår i NUET. Bortom framtidsplaneringar och tankeexperiment med utgångspunkt i det förflutna. Du liksom bara Vet. Den Känslan är sann. Greppa den! Stanna upp. Följ. Förstör den för Guds skull inte med analyser, minnen eller rädslor- som alla är helt tankestyrda och hör hemma nån annan stans än i just Nuet. 
Då blir det Rätt. Närvaro är ledordet och för min del är det meditationen som hjälper mig förbi pladdret.(Vid de tillfällen då det sker bör tilläggas, e ju knappast nån ybermenchen här...hur fan gör man tyskY btw B-)??). Men jag börjar ändå hitta TILLITEN till att den alltid finns där, någonstans. Det flesta andra känslor formas av tankar, som ibland hjälper, men alltför ofta förvränger och stjälper (ta rädslor, ångest och nedstämdhet inte minst..no offense men...dessa skapar vi helt själva). Och jag säger som skrivet inte att jag vill köra en ctrl+alt+del på tankeverksamheten och sväva omkring i ett transliknande hippietillstånd på moln- tankar behövs, men på rätt ställe. Och i rätt mängd.

Jag har ett ord som jag brukar tänka på när jag känner att det är på väg att bära av åt det irrelevanta tankehållet.
Det ordet tar jag fram då, stannar upp- det lugnar mig, med vetskapen om att...Känslan finns där. Resten är bara vilseledande tankar.

I dag hände det bara. Ett litet mirakel. På shoppingmallen. Jag har haft röstproblem under veckan, vilket jag i min holistiska människosyn inte tvivlar en sekund beror på diverse MittenMelankoli. (Vi är varma i kläderna, Utmaningen har lagt sig, säsongen börjar mattas av, de flesta av våra musikerkollegor har åkt hem- vi är 4 kvar nu: moi&Pelle, trubadurtobbe och den ryska pianisten Elena- och Framtiden börjar göra sig påmind.  Samt vännerna-NI! Man äter dessutom svenska jordgubbar och dricker rosébib hejvilt i hemtrakterna har jag hört ryktesväga.)

Nåväl. Denna lilla lirare Framtiden kan ställa till det i Lhinans huvud. Hon kan då göra val av rädsla. (Aldrig av bekvämlighet dock, det är jag alldeles för nyfiken för, men av rädsla). Rädsla som alltför många tankar skapat. De valen blir aldrig riktigt Rätt. Men jag är medveten om det, och tänker inte låta det ske. Jag ska våga stanna upp och Känna in den intuitiva Känslan fullt ut den här gången.
Ändå hade jag lyckas snurra in mig i ett ganska så tjatigt tankemönster, med tillägg och/eller konsekvens att mitt käraste verktyg och inkomstkälla-rösten-inte ville jobba som jag (tänk snickaren utan hammare, bagaren utan ugn, grisen utan knorr..ja du fattar). Mitt speciella ord hjälpte mig stundtals, men jag melankolitampades likväl. DÅ.

Stannade tiden bara upp bland hårinpackningar, raklödder och svettiga arabiska snacks. Och jag blev stillastående som en tomte på påsk. Och jag bara VISSTE det. Känslan. Lugnet. Harmonin. Jag ÄR på rätt väg. Jag behöver Inte jobba komplexa tankemönster från Mellanöstern och skita fram drastiska val nu, jag behöver bara följa den vissheten och handla-när tiden kommer.

Känna TILLIT till den Känslan.

 

Och-slutligen, ämnet får mig också osökt att tänka på människor som tänker för mycket på vad de säger, och de som jobbar motsatsen. De som vill få det så jävla svennerätt, käckt och intellektuellt jämt. Sånt idiotfokus på andras Intryck. Migsjälv ofta inkluderad. Hur mycket förvrängs då inte det slutliga budskapet egentligen?? 
Nej, vet ni vad- en person som våga tala efter sina känslor fullt ut, är en människa av stor respekt i min värld. Även om det socialt kan krocka när det sker ofiltrerat. Men, så länge det sker med hjärta, vilja att rätta till och aldrig någonsin med onda intentioner är det bland det mest äkta och hedersvärda. Behagligt umgänge helt enkelt. Take it or leave it. Som sagt, Respekt.

 

Häpp, va säger ni tappra söta som orkat ända ner hit? Ska vi köra lite picts? Har liksom rensat ut i skrivklådan nu, så lovar inga översvallande kommentarer till dessa;-) Nu är klockan dessutom 03 och -guess what- 27 här.
MAN SKULLE KUNNA SÄGA ATT JAG HAR BLOGGAT LITE IDAG :-D

Må godast tills vi hörs igen! Så länge kan jag varmt rekommendera http://wastinglight.foofighters.com/. Inte för att det har NÅGOT som helst med min milslånga text att göra, utan bara för att Dave o grabbsen gjort det igen helt enkelt (räätttt svårslaget plattstartsintro med Bridge B btw & Dear Rosemary jajaja).

Hej 4 now!

________________________________________________________________________________________

 

 

 

 

 

 

(öh..vafan hände---->..?)

 

Mjau._

____________________________________________________