dubaibloggen

Jag är ju en individualist. Såtillvida att jag tror på individens förmåga att styra sitt, liv sitt nu o sin framtid. Tror på dess inre Styrka och utveckling. Men. Jag tror dock att meningen med detta ligger utanför individen. Att vi finns till för varandra, och att sann förnöjsamhet finns först när du hittat din Partofthecake att ge till andra såattsäga.

Och jag har hittat min väg till fulltaligt utbyte. Min Partofthecake. Jag har hittat Kärleksparen. Och de har uppenbarligen också hittat oss/mig.

Jag är som mest säker på mitt yrkesval när jag tveklöst kan se hur människor berörs. Och hur ser du det tydligare än på kroppsspråket? (Nu säger jag inte att folk sitter och vildhånglar järnet eller begår övrig otukt under spelningarna -HALLÅ vi babblar om ett 5star hotell i landet där straffet för 6 på stranden e typ döden).

Den uppskattning vi får av oxytocinboostade människor som börjar på NY är oslagbar, tvättäkta och väldigt komplett. Både visuellt, verbalt och ofta ockå via något materiellt lixom. Som när vi fick ovannämnda sushiplate från Ögongodisets himmel no 1 t ex (ty vi fick ju ej spisa upp den o ja kunde jobba med sushi alls pga magen så Pelle la den i min minibar o så blev d strömavbrott i mitt rum o så dog all sushi o ja fick slänga den illa kvickt innan ondsinniga fladdermöss började bygga bo där men d e ju tanken som räknas:-). Men det är inte det enda exemplet. Par i alla åldrar från världens alla nationaliteter fullständigt skiner över mig här.

Nu låter d som att vi jobbar loveballads så självaste Marvin G tappar feelingen, men d e väldigt långt ifrån sanningen; vi har till och med lite trytande förråd på just ballader. Anledningen är ju självklart att dessa söta personkombinationer är EXTRA MOTAGLIGA för beröring eftersom de redan är uppkopplade till känslohimmelen, speciellt i ett NY-något-tillstånd. (Och det är ju ett ämne för sig förresten-det här med äktenskap. En hel del honeymoons här, och läste precis ut en bok om en kvinna som söker meningen med det, en bok som jag köpt pga författaren ovetandes om vad den handlade om- Elisabet Gilbert btw. Min åsikt där är nog att visst, kan nog funka, sålänge man är fullt överens över unika, egna premisser, bortser från institutionsformen och lägger ner diverse normtvång från 1491. Ingen enkel match men handlar nog om d 4 gyllene ledorden Kärlek, Kommunikation, Vilja o Förståelse. Det var dock INTE vad detta inlägg skulle handla om)

Är det någon slutsats jag kan dra så är det ändå att det är en ynnest att få den här typen av allomfattande utbyte på så många nivåer. Hur många andra yrken kan stoltsera med det?

Och är det något som slår mig ibland så är det hur vackert det är att bevittna! Och att jag, som en av x3mt få faktiskt når innanför denna annars så stängda lilla bubbla som par befinner sig i under NY-tillståndet, där jag tillför ÄNNU mer Kärlek! My God det är Stort.

En mycket tydlig del av min Partofthecake till sann förnöjsamhet just nu. Jag har världens bästa jobb.

Samt bara en sak att tillägga:

Ta till vara på Kärleken och räds Aldrig sprida den- the only way 2 true hapiness;-D

Höres snart igen, o då blirre sedvanligt HD-test (ska kolla in café i Jumeirah imon) samt trolig uppdatering från kommande söndags snorklingstur till östkusten o Indiska O: med bland annat SNOPPY Island, vad d nu må innebäraB-)