Det finns inga energitjuvar.
Oj, tänker vissa hurärlägetbra-fastkörda personer nu. Hon är ARG. Hon som hade det så bra, stackars! Det måste ha hänt nåt alldeles särledes.
Jag har det fantastiskt här, men inga utopier existerar. Och det är jag glad för, för det är bara genom att tillåta sig att känna mindre offentligt tillåtna känslor som man kan vara helt Sann mot sig själv i nuet. Och det är det enda sättet att nås av vissa insikter, tror jag. Så just nu känner jag alltså ilska.
Nå, vad an detta? Jo det ska jag berätta. Jag är så förbannat jävla arg på Respektlösa människor. Typerna.
Jag vill påstå mig vara väldigt ickedömande och känner en ganska grav allergisk reaktion vid ytliga generaliseringar, speciellt av männsikor. Jag försöker alltid, så långt det är möjligt, att se (eller ta reda på) orsaker bakom beteenden och därigenom känna förståelse istället för förakt. Min omgivning har alltid bestått av en underbar blandning av alla möjliga -av människan mot bättre vetanade, påhittade - skalor.
Och nu kommer det: MENnet.
Det finns vissa människotyper som jag genom livet lyckas träffa på, som väcker en ilska som liksom blockerar mitt orsakssökande ett tag. Innan röda lampan börjar blinka.
Personer som saknar den i min värld enda förutsättningen för min förståelse: förmågan att visa andra (likvärdig) Respekt. Och nu pratar jag INTE om den självklart naiva respektlösheten, den som är så låg att det bara är sorgligt. (Där ser man ju oftast ganska enkelt orsaker, tragiska sådana.) Nej, jag pratar om de som (omedvetet?) utstuderat smyger sig på.
Troligen söndercurlade människor som med guldbestick i mun är vana att få sin vilja fram på ett sätt som alltid utesluter egen insats i någon form. Och som i sin manipulativa vid-sidan-om-sits också glider undan med det, obemärkt för egen del, men med blodiga spår av uppoffrande matthet hos andra.
Framförallt finns fyra framträdande egenskaper, men inte alla behövs (utan inbördes ordning):
1. Förmågan att utgå från sina egna behov där andra inkluderas- och ta dessa andra för givna 2. Ren och skär Nonchalans. 3. Otacksamhet. 4. En förställd Självömkan
Du märker det vanligen inte alls till en början, Typerna är skolade sedan barnsben och har ett inlärt beteende (antagligen genom vanlig enkel klassisk betingning-tänk Pavlos hundar;-) som burit dem fram på små räksmörgåsar med rysk kaviar och hemgjord majjo hela livet. Så Typerna har lärt sig, tagit emot (utan att tacka dock B-) och är i många fall omedvetna om det själva.
Och Nej, jag pratar inte specifikt. Vare sig om elaka Olga på ålderdomshemmet eller sura byggare bob från Arboga furusnickeri AB, nu generaliserar jag och pratar om Typerna här, ok:-)? För Typerna är smidigare än så, och allt utom uppenbara.
Jag tycker att det är fantastiskt med våra skilda personligheter, och är så nära övertygad utan att veta (...var jag tvungen att sticka in till den vetenskapligt realistiska läsarkretsen;-) om att vi tilldelats olika roller för att komplettera varandra. Och för att hjälpa varandra. Jag älskar att hjälpa andra, och uppoffrar mig gärna utan att kräva något tillbaka- det villkorslösa givandet är det mest Äkta i min värld.
Men...när jag upptäcker Mönstret (och snälla var föstående för generaliseringen här, och blanda för Guds skull Inte in blyghet ) så skulle jag göra både mig själv, min omgivningen men inte minst Typerna själv en jävla björntjänst om jag inte satte min gräns. Sa i från ordentligt. Eller klippte.
Vi är många som vet vad jag pratar om, eller hur? Ändå tillåter vi oss bli sönderstövlade fast vi borde klampat i -eller i väg- för längesen. SÅ-GÖR DET!
Jag kommer (förhoppningsvis) aldrig förlora min tro på att allt är föränderligt, inte minst människan själv, när hon är redo. Och eftersom en grundförutsättning i mänsklig samvaro just råkar vara av Samspel, tvivlar jag inte på att även Typerna kan att lära sig, genom att bli medvetna. Även om det kanske inte sker så just jag får uppleva förändringen. Men jag tror fraktiskt att de väntar på att inse att de lirar fulspel. Någonstans.
Jag tror att det för några år sedan oändligt trendiga begreppet "Energitjuv" myntades just av denna oförmåga att säga stopp. Det handlar alltså egentligen inte om personerna som stjäl, utan om dem som tillåter sig att bli bestulna.
Sådär. Nu är jag inte ARG längre. Bara orduttömd och jävligt hungrig. Det är asiatisk buffé idag, och vi är lediga:-D.
Så mycket mer kan man inte begära faktiskt :-) GLAD, Respektfull kram på er sålänge.
En av dessa icke så uppenbara Typer.
Presence...
DÄR hände allt lite VÄL fort, och jag fick nypa mig lite i armen och helt enkelt stanna och snacka ett tag.
Det visade sig i allafall att den ryske gyminstruktören var, sina ca futtiga år till trots, rätt lifesmart. (Ett typexpempel på hur Osmart åldersdömande kan vara B-).
" I don´t meditate anymore. The secret to wellbeing for me is Presence, and you cannot be present with any kind of prestige. If you get lost with your mind on something else, whatever that may be-in the past or future- you´re not There anymore. It´s very simple actually. Just be here and now. We all can do it."
SÅ Klockrent i mina öron, i frågan om meditation och det övergripande tillstånd som jag tror får oss att må bra.
Sis-is (systeryster på engelska) & Ulle!
Tänkte ju att en Hot Air Balloooon över öknen var på sin plats efter föregående gästs fantastiskt kittlande heli-ride, men det tvärdissades. Även av högre makter såattsäga, eftersom det visade sig vara väldigt inställt under lågsäsong. Det som lyckades kompensera mitt luftburna begär blev istället lite Joya beachclub här på resorten, mkt trevande men ändå otroligt 3vlig shopping i Dubai Mall (världens största såklart, beläget bredvid Kalifa, världens största *****kompex, ni vet B-)lite drinkar o loungegigslyssning på megadesignade Skybar 63e (nummer står för våning)på The Adress, lite sol-och påföggelhäng samt ökensafari. Och inte minst underbart sällskap!Kärlek.
För det är nämligen så, att nu är det inte jättemycket mer än en månad kvar. Det har liksom sjunkit in i min luftfuktighetsåsande hjärna. Så trots Nuetnjutning är det näst intill omöjligt (och osmart) att stå oberörd av svennebesöken och blicka framåt med omys i ögat- för snaaart får jag ju träffa alla efterlängtade människor som berikar mig! Mina fantastiska vänner o familj-den största orsaken till varför jag inte vill Flytta utomlands (finns dock andra själ också) trots min resekärlek.
Där jag ska landa. Och tro mig, det finns ganska starka belägg för det beslutet-jag har liksom levt i en väska och prövat mig runt i 2 år nu;-) (Observera dock att jag insåg Boplats Hotland redan för ett år sedan, att bo i t ex Dubai har aldrig varit aktuellt.)
Jag tänker börja med lgh.
S Å .............. OM NÅGON VET EN LEDIG HYRESLÄGENHET I KARLSTAD/HAMMARÖTRAKTEN i I HÖST SO LET ME KNOW.
Smsa på 00971558101091-billigt- alt maila/facebooka! Lite svårt att styra upp härifrån alls o det blir tält annars (och jag har dessutom tältöverkänsliga gäster som kommer i aug) så Otroligt Tacksam för tips!
Massa Kramar så länge, må godast o hörs snart, väntar mer besök t helgen o då blirre afrikansk jazzkonsert på Hilton i Abu Dhaaaabi:-)!
Dåså.... återgår vi till bilderna;-)
(<--hemlaagad pasta!)
(<--MINIkesomackor o GP!!)
FÖRTYDLIGANDE...
Det jag vill poängtera är 1.) Mitt budskap med inlägget- Medvetenhet om dessa ST´s.
Denna Medvetenhet är en del av mig nu, och något som jag förhoppningsvis alltid kommer att bära med mig.
Jag angav alltså aldrig några ST-Löften, vare sig till mig själv eller någon annan- det hade inneburit en ganska stor besvikelserisk, där den hårdast drabbade vore Jag. Så vill jag ju inte jobba!
Löften innebär ju nämligen de 2 F:en: Förbud, vilket i regel också innehåller Frestelser.
Och vem kan inte skriva under på att dessa är en rätt ostadig faktor för pålitligheten av Löftena?? (Måste vara nån gammal gen från paradisormen som ligger kvar där, men finns gör den likväl.)
Jag står för varje ord jag skrivit, och hoppas verkligen att det ev kan ha satt igång några konstruktiva ST-tankebanor hos någon behövande söt.
Många Kramar, och vet ni- i natt, eller ja, okristligt tidigt manana, närmare bestämt 05.30-something, kommer systeryster o Ulle ! Underbart!! (Jag erbjöd dem luftballongstur denna gång, liksom lite luftburen variation tänkte jag, men nähäpp, blev diss av den! Så vi kör en vanlig desertsafari istället, troligt bloggvirke nästa vecka. Har ju kört på det djupa spåret ett tag nu, så blir nog bra med lite ytligt traditionell raportering, så jag inte kör fast B-)MEN. Vi får c. Vore onödigt att avge ett sånt Löfte;-)
Mittenmelankoli och brutal, nykter ärlighet (samt ett litet mirakel & en tomtehyllning)
Ja nu har över halva tiden gått.
Anna har varit här, min polare, fd arbetskompis o ständiga Musikquizklippa från Värmelandet. Inte fan hade jag räknat med att det skulle lämna avtryck i form av nån typ av....Hemlängtan..!? Precis lika lite som vi räknade med att sitta i en helikopter och surra runt Dubai för 13 år sedan, då vi halkade runt på en skridskobana till köksgolv med frityros ända innanför huden. Det enda som vi kunde lagt i beräkningarna då, var att vår rappa sarkastiska jargong o ironiska ögonglimt med loads of humor sitter kvar efter dessa år. För det är Sånt man kan räkna med. Känslan.
Helikopterturen e ett kapitel för sig. Bilderna får tala. Tilläggas bör att jag aldrig hört fröken J så sammanbiten o fåordig som under bussfärden på väg till lyftplattan på Atlantis. Väl i väntrummet fick jag och Pelle dock en röstskakande sammanfattning av diverse svindelincidenter på trappstolsnivå, och jag fick tyst snabbinkalla in artilleriet av samlade ångestdämpande glosor jag samlat på mig genom åren i sjukvården. MEN FOR NO USE! You Rock!
Finns få saker som mäter sig så fantastiska att bevittna som när människor bestrider sina rädslor. Eller tankar, som det ju egentligen är.
För vad blir som man Tänkt sig egentligen?? Det är en stor anledning till varför jag de senaste åren kämpat så tappert med att inte låta tanken ta över. Att komma i kapp mig själv i Känslan. Och det kommer jag nog jobba med så länge jag lever i den här tiden, i den här världen och i den utstuderade instutition vil valt att kalla Samhälle.
NEJ jag är inte bitter, jag bara konstaterar utifrån migsjälv med den utgångspunkten.
Jag har nog alltid varit något av en Tänkare. Det finns (helt sanna) anekdoter från 4-årsåldern där jag som stor pottfilosof gladeligen dissade både skridskoturer och mulleutflykter med polarna till förmån för revolutionerande världsanalyser på dass:-) Till saken i mitt fall hör- att jag samtidigt varit en grymt känslig, inkännande och intuitiv liten person.
Det har gjort det ganska komplext, men som barn har man ofta en naturlig balans inombords och gör helt enkelt det som passar bäst vid tillfälle. Det var åren, erfarenheterna och upptäckten av den överlägset smärtande sårbarheten i Känslorna som valde sida. Jag blev en heltidstänkande analytiker.
Kände gjorde jag såklart ändå- men aldrig fullt ut innan teorin satte in, och utifrån ett realistiskt perspektiv oftast. Det var därför det var så jävla kul att bli full ett tag där under 20 something. Att bara vara brutalt irrationell och gå på feeling helt enkelt. Men jag vägrade stanna där. Vid enbart helgutsläpp av den del som också är mitt sanna jag, men som bara fick komma ut genom dimma och ofta bli både överdriven, förvrängd och bortglömd dagen därpå. Och eftersom Tankeanalytiska Lhina jobbade övertid 230% på vardagar blev också hon överdriven och förvrängd.
Jag höll på att tappa bort migsjälv helt enkelt. (Och nu är inte det här så extremallvarligt som det må låta, sätt tillbaka kaffet i strupen, det handlar om inre grubblerier som de flesta av oss tampas med. Inte minst när vi kommit till en punkt i livet där vi söker en grund i oss själva.)
Insikten grundades ungefär såhär:
Efter en slitande separation med extremgrubblande och beslut tagna av Tankejaget följde en galen, ganska dimmig period. Men eftersom framtidsbesluten och valen var tagna utan rättvis inre omröstning kändes de varken helt sanna eller rätt efter ett tag .
Då fick jag nog. Nu jävlar skulle det hittas tillbaka till äkta Intuition och Kreativitet (dvs Känslan) för att balanseras med tankejiddret Goddamnit!
Min resa började 2007. Eller egentligen. Den började minst tre år innan, men det var då jag verkligen tog tag i den på riktigt.
Meditation. Yoga. Resor till bland annat Thailand och Indien, Vipassana i tempel med munkar kl 5 på morgonen, ayurvediska retreat och sånt. Jobb för tidningar i personlig utveckling. Tonvis med litterätur i det som många vetenskapligt lagda gärna kallar flum. (Dvs om sånt vi inte kan ta på, mäta eller-Gud förbjude- bevisa. Därav är d ju rätt läskigt att diskutera och får heta flum sålänge;-) Etc etc. Blandat med party och min gamla livsstil.
Och med mitt gamla Tänkande jag som ständig segrare.
Det gick ju sådär. Jag förstod i teorin, men kom såklart aldrig riktigt ikapp känslomässigt.
Och jag kände mig aldrig riktigt hemma i de extrema kretsarna heller. Det kändes heller inte Sant för mig, och saknade ofta den rationella balans-åt andra hållet- som krävs för det liv här nere på jorden som Jag vill leva.
All respekt- men det är rätt enkelt att sitta på ett berg och meditera, tycka att jordisk kärlek är en illusion och uppnå alla möjliga tillstånd av eufori i sitt enfald, men hur tar man liksom in det i sitt räkningsfyllda lilla liv i en ostädad förortslägenhet? Dessutom kräver dessa vägar ofta avhållsamhet från jordisk njutning.
Återigen All respekt till de som gjort ovanstående val, men det Är inte Jag. (Inte i det här livet iallafall;-)
För jag vill också kunna Integrera den inre Känslan med de yttre omständigheter jag föddes till. (Oavsett vad jag nu må tycka om de omständigheterna..)
Jag Vill kunna planera, tänka logiskt, betala mina räkningar men även kunna bryta förlegade normer, njuta av verklighetsflygande drycker, ha sex och ta en prilla ibland (det där sista läste du inte pappa;-)
För mig är Livet en ständig föränderlig balansgång och den Svensson som kallar sig Färdig med något i den här kalibern har nog missuppfattat hela konceptet, tror jag. MEN ! Det jag ändå tycker mig ha lärt mig i mitt Balanssökande är ändå vikten av att hitta Känslan- den inre, intuitiva, äkta Känslan. Att ha den som guide, som stöttepelare och utgångspunkt utgör alltid den rätta färdvägen för mig:-) Men den är svår, jättesvår att hitta bland allt tankepladder vi så flitigt övat upp sedan den där ödesmättade dagen vi drillades in i vår förpliktigande,kognitivt styrda Vuxenvärld. (Nu hårdrar jag, det vet jag- dock med essens).
Den där Äkta, levande känslan som bara uppstår i NUET. Bortom framtidsplaneringar och tankeexperiment med utgångspunkt i det förflutna. Du liksom bara Vet. Den Känslan är sann. Greppa den! Stanna upp. Följ. Förstör den för Guds skull inte med analyser, minnen eller rädslor- som alla är helt tankestyrda och hör hemma nån annan stans än i just Nuet.
Då blir det Rätt. Närvaro är ledordet och för min del är det meditationen som hjälper mig förbi pladdret.(Vid de tillfällen då det sker bör tilläggas, e ju knappast nån ybermenchen här...hur fan gör man tyskY btw B-)??). Men jag börjar ändå hitta TILLITEN till att den alltid finns där, någonstans. Det flesta andra känslor formas av tankar, som ibland hjälper, men alltför ofta förvränger och stjälper (ta rädslor, ångest och nedstämdhet inte minst..no offense men...dessa skapar vi helt själva). Och jag säger som skrivet inte att jag vill köra en ctrl+alt+del på tankeverksamheten och sväva omkring i ett transliknande hippietillstånd på moln- tankar behövs, men på rätt ställe. Och i rätt mängd.
Jag har ett ord som jag brukar tänka på när jag känner att det är på väg att bära av åt det irrelevanta tankehållet.
Det ordet tar jag fram då, stannar upp- det lugnar mig, med vetskapen om att...Känslan finns där. Resten är bara vilseledande tankar.
I dag hände det bara. Ett litet mirakel. På shoppingmallen. Jag har haft röstproblem under veckan, vilket jag i min holistiska människosyn inte tvivlar en sekund beror på diverse MittenMelankoli. (Vi är varma i kläderna, Utmaningen har lagt sig, säsongen börjar mattas av, de flesta av våra musikerkollegor har åkt hem- vi är 4 kvar nu: moi&Pelle, trubadurtobbe och den ryska pianisten Elena- och Framtiden börjar göra sig påmind. Samt vännerna-NI! Man äter dessutom svenska jordgubbar och dricker rosébib hejvilt i hemtrakterna har jag hört ryktesväga.)
Nåväl. Denna lilla lirare Framtiden kan ställa till det i Lhinans huvud. Hon kan då göra val av rädsla. (Aldrig av bekvämlighet dock, det är jag alldeles för nyfiken för, men av rädsla). Rädsla som alltför många tankar skapat. De valen blir aldrig riktigt Rätt. Men jag är medveten om det, och tänker inte låta det ske. Jag ska våga stanna upp och Känna in den intuitiva Känslan fullt ut den här gången.
Ändå hade jag lyckas snurra in mig i ett ganska så tjatigt tankemönster, med tillägg och/eller konsekvens att mitt käraste verktyg och inkomstkälla-rösten-inte ville jobba som jag (tänk snickaren utan hammare, bagaren utan ugn, grisen utan knorr..ja du fattar). Mitt speciella ord hjälpte mig stundtals, men jag melankolitampades likväl. DÅ.
Stannade tiden bara upp bland hårinpackningar, raklödder och svettiga arabiska snacks. Och jag blev stillastående som en tomte på påsk. Och jag bara VISSTE det. Känslan. Lugnet. Harmonin. Jag ÄR på rätt väg. Jag behöver Inte jobba komplexa tankemönster från Mellanöstern och skita fram drastiska val nu, jag behöver bara följa den vissheten och handla-när tiden kommer.
Känna TILLIT till den Känslan.
Och-slutligen, ämnet får mig också osökt att tänka på människor som tänker för mycket på vad de säger, och de som jobbar motsatsen. De som vill få det så jävla svennerätt, käckt och intellektuellt jämt. Sånt idiotfokus på andras Intryck. Migsjälv ofta inkluderad. Hur mycket förvrängs då inte det slutliga budskapet egentligen??
Nej, vet ni vad- en person som våga tala efter sina känslor fullt ut, är en människa av stor respekt i min värld. Även om det socialt kan krocka när det sker ofiltrerat. Men, så länge det sker med hjärta, vilja att rätta till och aldrig någonsin med onda intentioner är det bland det mest äkta och hedersvärda. Behagligt umgänge helt enkelt. Take it or leave it. Som sagt, Respekt.
Häpp, va säger ni tappra söta som orkat ända ner hit? Ska vi köra lite picts? Har liksom rensat ut i skrivklådan nu, så lovar inga översvallande kommentarer till dessa;-) Nu är klockan dessutom 03 och -guess what- 27 här.
MAN SKULLE KUNNA SÄGA ATT JAG HAR BLOGGAT LITE IDAG :-D
Må godast tills vi hörs igen! Så länge kan jag varmt rekommendera http://wastinglight.foofighters.com/. Inte för att det har NÅGOT som helst med min milslånga text att göra, utan bara för att Dave o grabbsen gjort det igen helt enkelt (räätttt svårslaget plattstartsintro med Bridge B btw & Dear Rosemary jajaja).
Hej 4 now!
________________________________________________________________________________________
(öh..vafan hände---->..?)
Mjau._
____________________________________________________
