NY BLOGG!
www.lhinahansson.blogg.se
All KÄRLEK, så hörs vi snart!
@ The Smultronställ, Hammerisland
OCH JUST JA....GLÖMDE
Sädärja. Känns lixom lite mer ihopbundet nu, när d slutar där d började. Bildligt i allafall;-)
Open Miclåtar på Cassandras Needle och gå på McCoy Tyner (Coltranes utomjordiskt fantastiska pianist) på Blue Note.
OM INTE ANNAT KAN VI FROM TISDAG 2/8 HÖRAS PÅ MIN SVENSKA MOBIL IGEN!!! YIIIIHA!
(Och fortfarande: http://dubaibloggen.blogg.se/2011/july/fran-dubai-till-mormons-campinglgh-sok.html)
MESTA KRAMAR TILL SAMTLIGA! (Och hejrå igen:-)
The Leaving & Mixed picts!
Jobbar inte gärna vare sig adjö-blödighet eller förutsägbarhet och kommer därför heller inte skriva något extremt minnesvärt, brutalkul eller retoriskt här och nu. (Tycker iofs att jag har avverkat större delen av det i tidigare inlägg också;-)
TACK också till Er som följt mig här på Dubaibloggen (har självklart tjuvkikat i statistiken ibland och hämtat energi;-). Jag hoppas av hela mitt hjärta att ni på något sätt berikats, väckt upp en tanke, inspirerats eller bara diggat läsningen!
Jag har, tack vare ER, efter denna bloggtid faktiskt börjat väcka passionen för skrivandet till liv igen, och kommer att fortsätta- på mitt sätt- på nya bloggen: lhinahansson.blogg.se.
(←HAHA-skillnad?) 
Fantastiska Lia@WOL, mitt favvoplace by JA beach och gårdagens gladaste lax↑ på La Traviata
Jumeirah Mosque, creeken (kanalen som delar Dubaistad) o cityshopping in Deira (stadsdel)
Jumeirah Beach
Lite Rock* picts från Burjen
Utsikt från Burj Al Arab, Jumeirah Beach Hotel
Blandat från Burjen- världens enda (självutnämnda;-) 7*iga hotell
..men jäklar i havet vad tid d tar att ladda upp bilder då!
Så att jag inte missar flygbussen kl 23 (eller FÖRSTA & sista middagen i White Orchid, där vi nu spelat hela säsongen och som fått multum av bestfoodever-omdömen) så lägger jag bara ut hejvilt utan komments from nu. Om d skulle orsaka sömnbrist av frågetecken hos ngn, välkomnast att ringa, maila elt smsa;-)
← segelflyg@JA
Precis som med människor;-)
.Tillbakalängtan o Aktivitetsfeber: Fear and Bowling in UAE &lite GoKart.
Eftersom jag tror på att allt ständigt förändras, tror jag heller inte att man kan återuppta en gammal upplevelse genom att återvända till stället den inträffade på. Både energin på platsen och inom människan har förändras. Så i min värld är det bara en enda tankeillusion, både energidränerande och meningslös så länge den innehåller just längtan tillbaka. Till en tid som redan passerat.
Däremot kan man ju självklart Blicka tillbaka på platser med minnen och fina känslor i kroppen- men DET är en helt annan sak.
Det har varit fantastiskt här och jag har trivts som fan, men jag kommer inte att längta tillbaka. Har faktiskt nästan aldrig längtat tillbaka till någon situation någonsin, så länge jag kan minnas. Det har lite samma klang som omvänd Ånger i min värld. Man är inte nöjd med vägen man gått vidare på och vill backa- detvarbättreförrtänket. Men ärligt- vill man verkligen förneka sig tillbaka till en situation där man var någon annan än den man utvecklats till att bli i dag?? Svårköpt.
Dubaistegen känns dock helt raka, självklara och lärorika. Men var sak har sin tid. Det är dags att flytta fossingen nu.
Min livssyn är självklart heller inte nån rosdans- hur uttröttande ospännande och utmaningslöst vore det inte då;-)?
Jameeen. Ja e ju liksom redan vidare nu va...blir lite svårt, serru.
Dock ska det verk-e-ligen understrykas att jag har haft otroligt njuuuutbara moments här, inte minst då jag legat (helt nykter) och tittat på vajande palmblad med Beady Belle i lurarna och bara svävat i det glädjeindränkta Nuet.
Eller musikaliskt under gigen, toksprängd av feeling och med en sån översvällande Happiness i kroppen att det varit ett under att den inte liksom bara imploderat.
Utan direkt anledning- utan helt av mig själv- av Livet- och av Närvaron i Nuet.
Precis lika flummigt fantastiskt som det låter;-)!
Men nu har jag gjort mitt här for Now. Nu är jag liksom redan hemma. Och då blir en slutspurtsnjutningsprocess svårast i UAE att verkställa kan jag säga. Den kommer stundtals ändå såklart, i likhet med inspiration, kreativitet i övrigt...och kan inte timas på Lhinan. Och där har vi väl en stor faktor också- jag är klar med det fantastiska här, inväntar ny inspiration och nya utmaningar. (Och jag hoppas verkligen inte att nån sitter hemma vid laptopen o tänker Rastlösa, bortskämda stackare-tankar om mig nu- efter våra 93 gig a´4 set 6 dagar i veckan fram till dagens datum.)
Men ett välkommet drag ur Närvaroperspektiv som brukar dyka upp vid sluttampen av grejer är ju ändå Aktivitetsnojjan.
Kul var d dock.
Tre tomtar o ja på tur bland the slum-markets of Dubban
Fantastiskt roligt och otippat rättvist för att va i Dubban.
fiket i hela UAE, där månadens intorkade brödsmulor hade fixat en alldeles egen bordsskiva ovanpå originalet.
Grymt billig läsk dockB-)
←Vi var alla rätt grymma.
Dock var d Elenas första gång, så d tog ngra rundor innan movesen var rätt på banan. SåattsägaB-)
Krävs åtgärd på sådan score↑....↓
....Å så raskt vidare till Shooting Club (som tillhör hotellet o ligger typ 3 km utanför B-)
Roligast ever är när skytteledartomten av misstag ger MIG den fetaste bössan på stället, vilken får hela min mindre massiva kropp att studsa åt h-e när jag tryckt av:-D
..och så last but not least drog jag med kidsen, på självaste Julafton, till GoKartbanan ca 4,3 meter utanför hotellportarna (ja, hela anläggningen är inmurad). Som vanligt lärde jag dem både bansopning och skåpsättning.
←oops upponer
Mängder av Varmaste kramar (och tycker ni att vi cr bleka ut så handlar d om att den nämnda +45C-Värmen gjort d relativt oinspirerande med solbränneaktiviteter under en tid. Undertecknad lovar dock att försöka sig på någon form av multiparasollinnehållande åtgärd d sista dagarna)
Burj Khalifa & afrikansk "jazz" i Abu Dhabi
Tja!
För att dämpa besvikelsen över den uteblivna luftballongsfärden och ändå fullfölja något slags luftburet beökstema tvingade jag upp päronen i Världens högsta byggnad.
Burj Khalifa heter den, 828m hög, besöksdäck på 124:e våningen -typ 563m upp, det tar ca 1 minut att åka hiss upp och....zzzzzzzzzzz...ooops sorry, måste ha nickat till (sifferfakta-allergi). Vi gör så här istället →
För immuna och intresserade:
http://www.burjkhalifa.ae/language/en-us/the-tower/fact-figures.aspx
Tack!
I allafall. Det är andra gången jag är däruppe, första var i oktober då Mallan fyllde 3a+0a:
I stunden fascinerande, som så mycket annat häromkring. Under päronbesöket passade vi även på att ta en Quicktrip till residensemiratet Abu Dhabi (Tänk på de Förenade Arabemiraterna, där Dubai ingår, som staterna i USA. De är 7 till antalet och självständigt styrda till stor del, men med huvudresidens, huvudstad, i Abu Dhabi.)
(Haha nu får jag sms här om att Dubais rikaste huvuden befinner sig på 7e våningen. Jaha? Jag må vara otaktisk, men 12-siffrigt på banken är inte lika med samma andel små grå upphöjt i kvadrat eller nånting annat utmärkande intressant. Och jag är i min bloggbubbla nu :-)
Tillbaka till ämnet. Vi var i Abu Dhabi i allafall, och lyssnade på "jazz" i farsans ära, tänkte jag. Det var hursomhelst jazz i drinkarna (se menybilder). Så mycket jazzigare blev det dock inte, ty det afrikanska bandet lirade hissmusik utan dess like. Alltså ni vet, typ onehitwonders från 80-talet i soft fushionstuk.
De spred sin genre till trots ändå rätt sköna vibbar i kombination med nämnda drinkar och behållningen var framförallt gitarristen och sångaren. Han förde fram vikten av Attityd och Personlighet till (merparten av) övriga bandets överlevnad. Inspirerande var han! (Rätt jättesnygg oxå). Vi är inte bortskämda med "konsert"-influenser härnere kan jag förtälja.
Men...det är rätt korkat att sitta här och skita ut ströskrift när det finns bilder på päronbesöket som talar mycket tydligare.
Tack för att ni kom btw, Kärlek ♥!
← Jazzigaste drinken i Abu Dhabi
FANtastisk thai innan ↑
Gissa min?? (Ledtråd: repertoar såklart!;-)
← På väg t hissen
Views from 124:e våningen (Byggnaden t v är Hööög från marken)
Hur mkt skulle Du ta i timmen för ett fönsterputsarvick?
...de var nog lite rädda ändå, d där päronen ♥ ;-)
Den Enda Rätta Vägen Är Din Egen.
Jag har ju själv jobbat på och för div livsstilsmagasin och tänker inte hänga ut något här, reserverar mig för undantag och vill poängtera att jag inte dömer ut dem med orden nedan, utan beskriver min uppfattning om hur den typen av media kan återge våra värderingar. Därmed måste det ingå vissa generaliseringar. Så:
När man levt i en, till viss del verklighetsfrånvänd bubbla som jag nu har en tid, blir vissa perspektiv så körvspadsklara. I det här fallet över vår svenska mentalitet och normsystem och hur det direkt och indirekt speglas i media.
DÅ slog det mig. Det är ju detta som är mitt Kall på ett vis, det jag kämpar Mot. Med TILLITEN som vapen.
So Challenge accepted.
Jag läser blandade svenska livsstilsmagasin, mixade med alltifrån kultur, personlig utveckling, mode, reportage och personporträtt, men med en sak gemensamt- de har en massiv 6-siffrig, allmängiltig läsarkrets i åldrarna 25-45 och har som grundfilosofi att Inspirera och peppa läsaren. Ni vet typen, den man flyr in i för att koppla av till ett tag.
ELLER?
För mina nuvarande glasögon fick nämligen totalkrossade rutor och hela jag fick sitta på händerna för att inte att göra upp en lägereld på hotellrummet av hela magasinshögen och grilla min kokosyogurt ljuvligt smältande och gyllenbrun.
En av tidningarna hade en 8-sidig intervjuserie på temat " Det jag ångrar mest i mitt liv" - där man frågat ut div kända svenskar om förbittrande misstag. Antagligen i syfte att understryka att även de som inte skiter också gör Tavlor ibland, men resultatet blev bara ett- Jaha? För VARFÖR och åter varför lyfta fram Ånger ÖVERHUVUDTAGET?
Varför Ångra något överhuvudtaget? Jag förstår inte- och jag kanske är trögast i stan, och isåfall såpass att jag faktiskt till och med vägrar att ens försöka förstå. Jag tror, att vi- vad det än må handla om för Val här i Livet, Alltid utgår ifrån vad vi bedömer vara Rätt Här och Nu. I bland går det jävligt fort i skarpa lägen, men faktum kvarstår i min värld- Du agerar ändå utifrån det du tror vara det bästa i det läget, Där och Då.
SJÄLVKLART kan man med ny erfaranhet, sekunder, minuter, timmar, veckor eller ÅR senare gå tillbaka och spekulera i hur man skulle agera Då med Dagens tankar och insikt. Men återigen- SÅ skulle du aldrig agerat just Då. För det var DÅ.
Och de val vi gjort i det förflutna (även de som vi meningslöst nog bedömer som FEL och Ångerfulla i efterhand) har ändå format oss till de vi är I DAG. NU, när vi faktiskt lever, inte igår.
Och jag känner ingen människa som inte vill vara sig själv.
Ånger speglar mycket av vårt svenska värderingssystem tror jag. Detta jävla tänkom och gårinte -tänket. Som i sin tur hänger i hop med Mönstret: våra ramar och hela normsystemet. Som också blev så tydligt under min livsstilsmagasinssorgie. (Och tilläggas bör, att även många av våra dags- och kvällstidningar i sann amerikansk anda inspireras journalistiskt av just Livsstilsmagasin). Ånger och Ångest har inte samma start av olika anledningar.
Det finns en förkärlek i dessa magasin att lyfta fram män och kvinnor som på något sätt utmärker sig och - med våra normglasögon på- har "Lyckats" i livet. I många fall i godan redaktionstro för att inspirera läsaren, vilket också kanske lyckas, men ofta med en sur eftersmygande hake. Mer eller mindre medvetet resulterar de ofta i JÄMFÖRELSER hos densamme.
Med vad man skulle ha gjort, borde ha gjort och Hur. Återigen Ånger. Osäkerhet.
Sublimt mellan sidorna, och mellan försöken till Balans genom svenssonmirakelartiklar eller reportage om fattiga i Angola (no offence, hör ej till sammanhanget), lurar det där. Normsystemet. Hur du gör för att nå denna "Lycka"- inom ramen för att passa in.
Det är en hel essä och lite till att skriva om så vi tar det ner på jorden med ett specifikt exempel.
För det får mig osökt att tänka på att jag fått rätt tydliga Tecken till att skriva just detta. De senaste året har jag nämligen mött ett oräkneligt stort antal personer som funderar på att gå utanför denna Ram, om än bara lite, men i ett specifikt syfte: personer i åldrarna 28-50+ som skulle vilja sätta sig på skolbänken igen. Alla med den stundtals gemensamma nämnaren: tänkom och gårinte i min ålder och situation- tänket. Jag tror att tänket till större del än vi anar härstammar från dessa bittert insydda jantevärderingar som inte minst återfinns i media. Så bör du göra och När. Allt skickligt förpackat och strikt Åldersrelaterat. Jag hävdar inte att vi ska göra majbrasor av landets alla månadstidningar för att dansa ångerfria dansen till på fredagar, utan Läs vidare, men ta på dig DINA Glasögon.
Det bokstavligen Skär i mig, på riktigt, när jag ser folk underkuvas sin sanna Vilja och Väg och handla med vad de tror är förnuft, men som egentligen är speglingar från dessa värderingar. Flockvärderingarna.
Visst, jag känner till att det finns något som heter biologisk klocka, vilket gör att det är rimligt för en kvinna att skaffa barn om hon vill ha det- någonstans mellan 18 och ca 45. Men det är ju fantamig 27 (!) år däremellan!
Så varför kliar det på så många när 30-40-och 50-strecket börjar krypa nära- egentligen?
Jag menar att det handlar om att Känna in och-återigen- Känna Tillit inför Din Väg- för hur den än må se ut för just Dig är det Din, och det kan ingen ta ifrån dig. Så följ den, med vetskap om att du alltid handlar utifrån det bästa just NU. Hur den än må se ut! Håll bara utkik efter de mest menlösa kompanjoner du kan slå följe med. Nånsin.
De heter Fru Ånger och Herr Jämförelse. Din väg är bara Din.
Gå Din väg.
Från Dubai till Mörmons Camping....???LGH SÖKES!
← Inte Ok potentiell framtid.
Efterlyser härmed (trolig) tältersättande lgh/stuga att hyra i Karlstad alt Hammarö. (Helst) 2:a, ej höghus, ok område, ska kunna öva ibland.
Det mesta därinom av intresse! Bra ref, inga bet.anm, skötsam etc. HÖR AV ER på
00971(0)558101091
(eller 0702869733 from 2:a aug)
ALLA TIPS MOTTAGES TACKSAMMAST på förhand & personlig hittelön utgår!
En Perfekt Ledig Dag
Vinglade mig i väg till frukosten, en (o)vana jag haft de senaste veckorna som matchar rätt dåligt med min svagaste sida Morgonhumöret, men som ändå ger belöning iform av kalkonkesomackor samt Äggkocken (som fixar das eggs precis i den variant som matchar just din gom). Så efter dagens äggröraspecialare såg jag rätt ljust på livet igen, och det skulle tydligen bli bländande- ty kort därefter plingade Paycheck-smset in :-D.
Tills i dag. Jag och taxichauffören pratade liksom inte om samma ingång till Mallen, så vi kom in från en ny sida som jag aldrig sett...
Ja, ni förstår ju själva. Hon som hade tänkt spendera dagen o de sista slantarna på rostiga rakhyvlar och mentostuggummi på nån epilpsiframkallande supermarket, fick plötsligt han den där Shoppingjäveln över sig och flööööög ifrån både Pelle och Tobias fortare än du hunnit läsa klart den här meningen.
Inte alltid slår han till, den där shoppingjäveln. I bland är han gudomligt långt borta och framkallar bara trissess och depptankar i butiksmiljöer. Men när han väl jobbar, då jobbar han fantamig hårt.
Jag hittade nämligen Min Affär. Nån måste liksom ha måttat mig i sömnen och skräddarsytt hela stället i väntan på att jag blir rockstjärna, finner inget annat svar. (För brudar: www.lechateau.com. Kanadensiskt, tyvärr bara i US, UK, här, Egypten o Saudi än, men den som väntar...)
Jag kan inte räkna antalet förbannelser jag lagt över dagens tyll-krusidullblommor-rosett-flax-trend, det är bara så långt ifrån Lhinan man kan komma! Jag vill ha enkelt med attityd, punkt. (Även om andra såklart kan passa i ovannämnda) Men här skrek alltså plaggen ut mitt namn -överallt. Så jag provade hela typ 10 dyra (men nedsatta, rea här;-)grejer och köpte ALLT. Det har faktiskt aldrig hänt förr. Och efter en otippad Red Curlväska o en annan märkeströja (!!!) i en ännu mer otippad sportbutik, hittade jag inget mer och åkte hem.
Så nu är jag alltså div klänningar, en skinnrock(!!), en stickad tröja, väska, linnen, ett par jävligt snygga kilklackssketchers o massa t-shirts rikare. Kapitalmässigt icke så rik. (Ses på återbetalningsrättegången,CSN..B-).
Kan vi inte bara enas om att vi alla nån gång badat i nöjdhet över lyckade inköp-utan den där töntångesten som de flesta tycks få efter att S-jäveln ryckt i en??? Det må vara den tillfälligaste av kickar- självklart- men den existerar likväl i Välmående och måste därför välkomnas- IBLAND- tycker jag. Tyvärr har vi ju byggt vår girighet omkring Konsumtion, och det är inget jag förespråkar utan tvärtom försöker vara Medveten om, inte desto mindre Är jag ett barn av min tid och har valt att leva i den. Så varför ha ångest över något som faktiskt gör Dig Glad för en stund? Det kan mycket väl vara värt en veckas konsumnudlar. Så länge det finns en Medvetenhet, som sagt, och så länge det inte Missbrukas.
Jag är sprudlande glad över min butikslänsning i allafall, och har satt inköpsstopp under njutningstiden av kicken, dvs resterande tid här. Men det var det värt:-).
NÅVÄL. Hemkommen och sönderprovad av Mästerverken blev det plötsligt Dinnertime. Vi fyra resterande musiker hade bokat ett bord på den lokala Italienaren (dvs 4 våningar ner i byggnaden) där man också jobbar med Mästerverk. Sällan har jag smakat sån perfekt al diente pasta!
Jag körde på musslor i vitt vin, vitlök o chili med toast till förrätt, sagolik hemgjord tagliatelle med svart tryffel till varmrätt (efter div Lhinaförhållningsorder;-) o avrundade med en Änglagjord cappuccino direkt från nämnda tillverkares Hemvist. Vattnas fortfarande i munnen trots gravidmage nu:-).
Så nu sitter jag här, nyshoppad o nyäten o nybadad o (snart) nybloggad i min spabadrock på mitt nystädade (!!!) rum och tänker avsluta Den Perfekta Lediga Dagen med hutlöst gripande Requim 4 a dream i distanserande syfteB-). Så mycket mer finns inte att önska i det här läget. Väljer i allafall att Inte önska det som skulle kunna önskas -för sådant finns ALLTID, i alla situationer, om man väljer att jobba på Girighet istället för Njutning.
Jag hoppas att oavsett vad Du gör eller befinner dig också väljer Njutningen för ett tag, för det finns väldigt mycket därhemma som Du har omkring dig men som inte jag har tillgång till också:-)
Må Godast så hörs vi snart igen! Mängder med varma (+46 nu, o varmare blirre) Kramar
...så här kunde det sett ut på Battuta Mall, kanske, men det gör d inte, ty detta e Emirates Mall (dit jag brukar åka T/R med bussen för att köpa Häagen Dazs ibland. En nätt liten tur på sammanlagt 2,5 h. Men det är det värt;-P).
Så här kunde det kanske också sett ut, men det gör d tyvärr inte heller, för detta är Dubai Mall-världens s:a Shoppingmall. (Börjar inse att jag nog inte har några bilder på Battuta Mall.)
My 3 dishes.
För köttälskare (dock ej moi). Österrikisk biff med jordgubbssås.
Och för att balansera ut matorgien något får denna pict avsluta.
Vi satt och drack vin med en helt vanlig stamgäst en dag...
trodde jag, tills det visade sig att han hade ShaquilleONealfötter,dvs sthl 56-60.
Bakom skymtar farsans 42:or.
Bye 4 now :-)!
The Hypochondria Farewell
Jag påstår mig veta att vi ALLA (som läser den här bloggen just Nu) har tampats med det. Någon gång. Mer eller mindre, i skilda grader.
Den multimegainformationstid vi lever i liksom nästan kräver det. Jobbade man såhär på Bronsåldern? Haaardly.
Grus blir till sten som blir ett berg som övergår till fjäll som transformeras till planeter och helt plötsligt har vi ett rätt innovativt, men ack så missvisande Universum framför oss. (Undrar du fortfarande vad jag syftar på är det dags att läsa rubriken nu;-)
Vi pratar alldeles för lite om våra egentliga Tankar. Istället låter vi dem gro därinne i den där lilla bråkdelen av våra hjärnor som vi använder oss av, tills de blir till förvuxna, tunga lavar utan relevans. Och så går vi och tycker lite synd om oss själva och inbillar oss att det inte finns någon i hela väääääääärlden som tänker så här out som just Jag. Och vädrar man inte ut dem där är det bara att säga Grattis -cirkeln är sluten- men du har liksom inte vunnit någon ny najs traktor den här gången. Du har istället hittat nykeln till porten av bitterhet och självömkan.
Men Du är aldrig ensammast i Världen, och inte jag heller. Om någonting. Därför är det synnerligen märkligt att vi inte outtar lite mer. (Förespråkar inte någon destruktiv utfläkning utom all självrespekt här, då har man redan börjat jobba med bitterhet o ömkan, och det är inte vad det här inlägget handlar om.) Så.
Jag tror att merparten av alla sjukdomar som inte är smittoburna börjar i våra huvuden. Allt från livshotande till "folkliga" åkommor. Du läste rätt. Till och med de genetiskt medfödda, från moder och omvärld till foster. Jag är fullt medveten om det kan uppfattas som ytterst kontroversiellt, inte minst eftersom vi är rätt inkörda på vår väg av vetenskaplig läkekonst, ofta med utgångspunkt från fysiska orsaker och symptom. Jag vill också understryka att jag inte förkastar den vägen, men tror heller inte att den innehåller de enda svaren.
Människan är en oerhört komplext sammansatt varelse och måste ses i sin Helhet. De egentliga Orsakerna börjar ytterst sällan med symptomen, tror jag. De är mentalt grundade och börjar med en tanke någonstans.
Därigenom tror jag också att vi med rätt inställning både kan hålla oss friska- och tillfriskna. (Diskuterar gärna min syn over and out vid tillfälle om någon e nyfiken.) Nu till min lilla issue.
Jag har ju i en hel jävla månad haft röstproblem. Och det var ju själva fan att just när vi blivit varma i kläderna och jag känner ett fantastiskt flöde av Tillit och allt det där jag skrev om i "Mittenmelankoli"-inlägget, så skapar jag detta B-). Men det är just det. Vi söker ständigt efter utmaningar, det är liksom en inre drivkraft (av individuellt skilda grader förvisso, men ändå) och det ska vi väl egentligen vara väldigt glada för.
Annars hade man förmodligen ännu suttit i något träd i afrikatrakten med kloprydda pälsfötter och sneglat på ett snigelspårat löv om dagarna. Nåväl. (<--Mitt favvo-ord om du inte redan märkt det B-).
Jag behövde en issue, och fann mig en, omedvetet. Det startade så, men eftersom det inte fanns någon Medvetenhet så körde jag på....och whooops f*k så blev det plötsligt fysiskt påtagligt. HEEEES! Utan den mixröst som tagit mig 16 år att öva upp! Och då BLEV det ju ett problem på riktigt (i vår fysiskt dominerade värld)!
På Sten-nivå nu, eftersom jag inte kunde öva heller- ytterligare en utmaning mindre. Och det blev dominobrickseffekt.
Jag försökte ALLT. Från conjacssörjor med mjölk, mynta, honungsté, o whiskey (och andra blandningstyper man borde införa långtida gallerskakning på) till renleverne med vattenånga och sömn och mat och ickerökmiljöer o sånt. Jag var hos doktorn tre gånger. Testade allergimediciner och nässprayer och fan och hans olika släktningar. Och pratade ytligt om Problemet- MIN RÖST- mitt levebröd- det här är fruuuuuktansvärt-fan i helvete va maktlös jag är-snack. Men det blev inte bättre. Och det VÄRSTA (Dalmål;-), det Värsta var faktiskt inte själva hesheten, den lärde jag ju mig ganska snart att sångtekniskt hantera, och genomförde gigen (vissa med oumbärlig Pellebackup,thx) utan att några andra än just Pelle och jag märkte skillnad.
Nej, det VÄRSTA var just själva tankarna omkring den. Hjälplösheten, desperationen, frustrationen...de irrelevanta framtidsprofetiorna jag skapade i huvudet. SÖKANDET EFTER FYSISKA orsaker-de tankespår man så lätt går in på när desperationen tar över, baserat på den läkevetenskapsgrund vi ändå fostrats med.
Ibland när jag satt på rummet själv om kvällarna, dundertrött efter anstängningen att tänka på varje ton jag tagit under 4 timmar...då var det svårt att hålla tankarna i schack såattsäga. Jag tänkte lock i halsen. Lock i halsen. Andnöd. Panik. Jag har ett lock i halsen, det måste vara något som täpper till, jag kan inte andas, nej det kan jag faktiskt inte, jag provar: aaarsggghh, nu sätter jag på ACn, nehä det hjälpte inte heller, då dricker jag té istället, nej locket är kvar, jag kan inte gå ut heller ty där är det +32 grader och minst 250% luftfuktighet så då kvävs jag på riktigt...kanske testa att yoga mig ner i brygga under luftutsläppet och hälla i mig honung samtidigt? Men wtf ska jag dö allena på ett hotellrum i Dubai, O NOPE vänta nu...va e d här för trams? Och så kom jag på att jag tänkt dessa tankar under alldeles för lång tid för att inte vara long gone by now om de vore det minsta sanningsenliga spår i dem. Och Där lyckades jag i regel hitta Tilliten igen, ty det kändes föga rimligt- känner nog att jag har en hel del kvar att uträtta;-) Men dessförinnan...helvete är faktiskt det enda ord som kan jag anar kan beskriva!
Dessa våndor förstärkte självfallet insikten om hur vårt evinnerligt sökande efter fysiska orsaker, i sig skapar Problemen. Ett orsaks-sökande som i de flesta fall, inte minst i mitt fall, är baserat på för lite stimulans och för mycket tid med tankarna.
Men i allafall- känner ni igen er i de okontrollerbara förökande tankespåren? Jag antar att de flesta gör det.
Inte heeeelt enkelt att inse det under tiden de pågår.
(Egentolkad kuriosa för insatta: det handlade egentligen vare sig om rädslan för att dö, kvävas eller mista rösten- utan om en helt annan rädsla;-)
Polettnertrillningen kom på riktigt för några dagar sedan. Jag hade varit på doktobesök nr 3 hos en vänlig indisk röstspecialist. (Ett inflik här, läs det igen- RÖSTSPECIALIST-samma dag som jag varit hos husdoktorn...heja U-landssverige med sina årslånga väntelistor B-). Han körde i allafall ner diverse slangar, speglar och annan dret i halsen på mig, och när jag sen blev konverserbar så pratade vi lite, och han gjorde fantastiska stämbandillustrationer på receptpapperet till mig. Dessvärre förstod inte jag och den vänlige doktorn varandra så väl överhuvudtaget.
Han: Allergic to jadajada currycurry? Jag (som inte varit allergisk mot vare sig läkemedel eller curry innan o inte orkade jiddra): No
Han: You see your vacla chordi like inflames this, you feel hadihadi? Jag (tänker Inflames?Inte fan kan han digga dom, dom e ju från Göteborg)säger: No. Han: Then it must be gas acid. Jag (tänker detta kan fan inte handla om magen, jag jobbar inte gaser, ja e ju brud- men whatever u say du e ju Röstspecialist o har just precis sett min inkomstkälla inifrån och håller dessutom ett sladdrigt föremål i din hand som kan eliminera den 4 ever) säger: Ok.
Jag förstod i allafall så mycket som att stämbanden var lite överansträngda, det kan ha att göra med magsyra från magkatarren (som ni söta bloggföljare kanske minns) bla bla bla fysiska orsaker. Det viktigaste var wila o vattenånga. Inge smoke (självklart inte!) stark föda (fyfan va synd) eller alkohol-på ett tag. BUT. Det jag förstod mest var i allafall: NOTHING blocking, you no choke. Och så trillade poletten ännu längre ner.
Men jag hade tydligen en natt kvar i Ondskans klor.
Jag gick alltså hem och började ta min dagliga dos av 14 piller 8 gånger om dagen (ok Queen of exaggerations, men skulle ärligt kunna starta en enkel försäljninngsverksamhet av arabiska receptbelagda apoteksvaror på #322 by now). Jag hade fått tydliga instruktioner om mängd och efter-före-matintag. Den sista för dagen slank ner efter giget....och sen vettni...bar det iväg in i dimman på riktigt. Satt vid datorn en sväng, började kolla på The Tourist (btw uselt filmval, var tanken här att återskapa intriger från nån sönderklippt 80-talskriminalserie? Depp måste efterfestsignat rollen.) och weeeeeeeeeeeee. Tänk nickokicken (ni som haft det) from Hell på fastande mage x 410. Tyngdkraften liksom multiplicerar sig själv och den enda orsaken till att du vet att du inte fysiskt sjunkit ner genom golvet och nått underjordens mitt är att du stirrar på den fula grå heltäckningsmattan du står på.
Pupillerna var fasligt lika barndomens vidriga svarta kälk-tefat, illa upptejpade på tallriksliknande ögonvitor. Hejdå Iris liksom. Låg puls. Blekast i UAE. Fy Fan! Vilket knark!
Eftersom jag för egen del i vanliga fall är väldigt pillerskeptisk generellt och t o m tvekar inför alvedon på hemmaplan, borde jag kanske inte svarat med så korta stavelser i allergifrågan. Jag vet inte. Men jag är ändå glad att jag gjorde det. För denna knarkupplevelse fick mig verk-e-ligen att kasta ALLT medicinskit och därmed föll också poletten ner till botten.
Jag hade skapat-och förstorat- mina egna issues. Som vi nästan uteslutande gör. Alltid. Därmed inte sagt att jag förnekar att jag påfrestat rösten, och stämbanden ÄR sköra instrument, men med tankarna omkring dem som drivande faktor. Och med varmiklädernakänslan och stimulansbristen som givna katalysatorer från början. Känner jag!
Och ibland behövs bara några sista, enkla wake up ord för att komplettlägga pusslet:
"Lhina, jag ska inte säga nåt dumt nu och jag vet att jag inte vet så mycket rent tekninskt som du och så men...tror du inte att du tänker för mycket på vad du sjunger? Släpp det bara ett tag." - Tomten
And so will do. Nu jobbar vi vattenånga och röstvila, men framförallt mer Medvetenhet. Det vill säga mer Insiktsfull Känsla än förvillande tanke.
Tillit;-)
So long Hypochondria!
Nope, jobbar inte förvillning längre ;-P)
Det finns inga energitjuvar.
Oj, tänker vissa hurärlägetbra-fastkörda personer nu. Hon är ARG. Hon som hade det så bra, stackars! Det måste ha hänt nåt alldeles särledes.
Jag har det fantastiskt här, men inga utopier existerar. Och det är jag glad för, för det är bara genom att tillåta sig att känna mindre offentligt tillåtna känslor som man kan vara helt Sann mot sig själv i nuet. Och det är det enda sättet att nås av vissa insikter, tror jag. Så just nu känner jag alltså ilska.
Nå, vad an detta? Jo det ska jag berätta. Jag är så förbannat jävla arg på Respektlösa människor. Typerna.
Jag vill påstå mig vara väldigt ickedömande och känner en ganska grav allergisk reaktion vid ytliga generaliseringar, speciellt av männsikor. Jag försöker alltid, så långt det är möjligt, att se (eller ta reda på) orsaker bakom beteenden och därigenom känna förståelse istället för förakt. Min omgivning har alltid bestått av en underbar blandning av alla möjliga -av människan mot bättre vetanade, påhittade - skalor.
Och nu kommer det: MENnet.
Det finns vissa människotyper som jag genom livet lyckas träffa på, som väcker en ilska som liksom blockerar mitt orsakssökande ett tag. Innan röda lampan börjar blinka.
Personer som saknar den i min värld enda förutsättningen för min förståelse: förmågan att visa andra (likvärdig) Respekt. Och nu pratar jag INTE om den självklart naiva respektlösheten, den som är så låg att det bara är sorgligt. (Där ser man ju oftast ganska enkelt orsaker, tragiska sådana.) Nej, jag pratar om de som (omedvetet?) utstuderat smyger sig på.
Troligen söndercurlade människor som med guldbestick i mun är vana att få sin vilja fram på ett sätt som alltid utesluter egen insats i någon form. Och som i sin manipulativa vid-sidan-om-sits också glider undan med det, obemärkt för egen del, men med blodiga spår av uppoffrande matthet hos andra.
Framförallt finns fyra framträdande egenskaper, men inte alla behövs (utan inbördes ordning):
1. Förmågan att utgå från sina egna behov där andra inkluderas- och ta dessa andra för givna 2. Ren och skär Nonchalans. 3. Otacksamhet. 4. En förställd Självömkan
Du märker det vanligen inte alls till en början, Typerna är skolade sedan barnsben och har ett inlärt beteende (antagligen genom vanlig enkel klassisk betingning-tänk Pavlos hundar;-) som burit dem fram på små räksmörgåsar med rysk kaviar och hemgjord majjo hela livet. Så Typerna har lärt sig, tagit emot (utan att tacka dock B-) och är i många fall omedvetna om det själva.
Och Nej, jag pratar inte specifikt. Vare sig om elaka Olga på ålderdomshemmet eller sura byggare bob från Arboga furusnickeri AB, nu generaliserar jag och pratar om Typerna här, ok:-)? För Typerna är smidigare än så, och allt utom uppenbara.
Jag tycker att det är fantastiskt med våra skilda personligheter, och är så nära övertygad utan att veta (...var jag tvungen att sticka in till den vetenskapligt realistiska läsarkretsen;-) om att vi tilldelats olika roller för att komplettera varandra. Och för att hjälpa varandra. Jag älskar att hjälpa andra, och uppoffrar mig gärna utan att kräva något tillbaka- det villkorslösa givandet är det mest Äkta i min värld.
Men...när jag upptäcker Mönstret (och snälla var föstående för generaliseringen här, och blanda för Guds skull Inte in blyghet ) så skulle jag göra både mig själv, min omgivningen men inte minst Typerna själv en jävla björntjänst om jag inte satte min gräns. Sa i från ordentligt. Eller klippte.
Vi är många som vet vad jag pratar om, eller hur? Ändå tillåter vi oss bli sönderstövlade fast vi borde klampat i -eller i väg- för längesen. SÅ-GÖR DET!
Jag kommer (förhoppningsvis) aldrig förlora min tro på att allt är föränderligt, inte minst människan själv, när hon är redo. Och eftersom en grundförutsättning i mänsklig samvaro just råkar vara av Samspel, tvivlar jag inte på att även Typerna kan att lära sig, genom att bli medvetna. Även om det kanske inte sker så just jag får uppleva förändringen. Men jag tror fraktiskt att de väntar på att inse att de lirar fulspel. Någonstans.
Jag tror att det för några år sedan oändligt trendiga begreppet "Energitjuv" myntades just av denna oförmåga att säga stopp. Det handlar alltså egentligen inte om personerna som stjäl, utan om dem som tillåter sig att bli bestulna.
Sådär. Nu är jag inte ARG längre. Bara orduttömd och jävligt hungrig. Det är asiatisk buffé idag, och vi är lediga:-D.
Så mycket mer kan man inte begära faktiskt :-) GLAD, Respektfull kram på er sålänge.
En av dessa icke så uppenbara Typer.
Presence...
DÄR hände allt lite VÄL fort, och jag fick nypa mig lite i armen och helt enkelt stanna och snacka ett tag.
Det visade sig i allafall att den ryske gyminstruktören var, sina ca futtiga år till trots, rätt lifesmart. (Ett typexpempel på hur Osmart åldersdömande kan vara B-).
" I don´t meditate anymore. The secret to wellbeing for me is Presence, and you cannot be present with any kind of prestige. If you get lost with your mind on something else, whatever that may be-in the past or future- you´re not There anymore. It´s very simple actually. Just be here and now. We all can do it."
SÅ Klockrent i mina öron, i frågan om meditation och det övergripande tillstånd som jag tror får oss att må bra.
Sis-is (systeryster på engelska) & Ulle!
Tänkte ju att en Hot Air Balloooon över öknen var på sin plats efter föregående gästs fantastiskt kittlande heli-ride, men det tvärdissades. Även av högre makter såattsäga, eftersom det visade sig vara väldigt inställt under lågsäsong. Det som lyckades kompensera mitt luftburna begär blev istället lite Joya beachclub här på resorten, mkt trevande men ändå otroligt 3vlig shopping i Dubai Mall (världens största såklart, beläget bredvid Kalifa, världens största *****kompex, ni vet B-)lite drinkar o loungegigslyssning på megadesignade Skybar 63e (nummer står för våning)på The Adress, lite sol-och påföggelhäng samt ökensafari. Och inte minst underbart sällskap!Kärlek.
För det är nämligen så, att nu är det inte jättemycket mer än en månad kvar. Det har liksom sjunkit in i min luftfuktighetsåsande hjärna. Så trots Nuetnjutning är det näst intill omöjligt (och osmart) att stå oberörd av svennebesöken och blicka framåt med omys i ögat- för snaaart får jag ju träffa alla efterlängtade människor som berikar mig! Mina fantastiska vänner o familj-den största orsaken till varför jag inte vill Flytta utomlands (finns dock andra själ också) trots min resekärlek.
Där jag ska landa. Och tro mig, det finns ganska starka belägg för det beslutet-jag har liksom levt i en väska och prövat mig runt i 2 år nu;-) (Observera dock att jag insåg Boplats Hotland redan för ett år sedan, att bo i t ex Dubai har aldrig varit aktuellt.)
Jag tänker börja med lgh.
S Å .............. OM NÅGON VET EN LEDIG HYRESLÄGENHET I KARLSTAD/HAMMARÖTRAKTEN i I HÖST SO LET ME KNOW.
Smsa på 00971558101091-billigt- alt maila/facebooka! Lite svårt att styra upp härifrån alls o det blir tält annars (och jag har dessutom tältöverkänsliga gäster som kommer i aug) så Otroligt Tacksam för tips!
Massa Kramar så länge, må godast o hörs snart, väntar mer besök t helgen o då blirre afrikansk jazzkonsert på Hilton i Abu Dhaaaabi:-)!
Dåså.... återgår vi till bilderna;-)
(<--hemlaagad pasta!)
(<--MINIkesomackor o GP!!)
FÖRTYDLIGANDE...
Det jag vill poängtera är 1.) Mitt budskap med inlägget- Medvetenhet om dessa ST´s.
Denna Medvetenhet är en del av mig nu, och något som jag förhoppningsvis alltid kommer att bära med mig.
Jag angav alltså aldrig några ST-Löften, vare sig till mig själv eller någon annan- det hade inneburit en ganska stor besvikelserisk, där den hårdast drabbade vore Jag. Så vill jag ju inte jobba!
Löften innebär ju nämligen de 2 F:en: Förbud, vilket i regel också innehåller Frestelser.
Och vem kan inte skriva under på att dessa är en rätt ostadig faktor för pålitligheten av Löftena?? (Måste vara nån gammal gen från paradisormen som ligger kvar där, men finns gör den likväl.)
Jag står för varje ord jag skrivit, och hoppas verkligen att det ev kan ha satt igång några konstruktiva ST-tankebanor hos någon behövande söt.
Många Kramar, och vet ni- i natt, eller ja, okristligt tidigt manana, närmare bestämt 05.30-something, kommer systeryster o Ulle ! Underbart!! (Jag erbjöd dem luftballongstur denna gång, liksom lite luftburen variation tänkte jag, men nähäpp, blev diss av den! Så vi kör en vanlig desertsafari istället, troligt bloggvirke nästa vecka. Har ju kört på det djupa spåret ett tag nu, så blir nog bra med lite ytligt traditionell raportering, så jag inte kör fast B-)MEN. Vi får c. Vore onödigt att avge ett sånt Löfte;-)
Mittenmelankoli och brutal, nykter ärlighet (samt ett litet mirakel & en tomtehyllning)
Ja nu har över halva tiden gått.
Anna har varit här, min polare, fd arbetskompis o ständiga Musikquizklippa från Värmelandet. Inte fan hade jag räknat med att det skulle lämna avtryck i form av nån typ av....Hemlängtan..!? Precis lika lite som vi räknade med att sitta i en helikopter och surra runt Dubai för 13 år sedan, då vi halkade runt på en skridskobana till köksgolv med frityros ända innanför huden. Det enda som vi kunde lagt i beräkningarna då, var att vår rappa sarkastiska jargong o ironiska ögonglimt med loads of humor sitter kvar efter dessa år. För det är Sånt man kan räkna med. Känslan.
Helikopterturen e ett kapitel för sig. Bilderna får tala. Tilläggas bör att jag aldrig hört fröken J så sammanbiten o fåordig som under bussfärden på väg till lyftplattan på Atlantis. Väl i väntrummet fick jag och Pelle dock en röstskakande sammanfattning av diverse svindelincidenter på trappstolsnivå, och jag fick tyst snabbinkalla in artilleriet av samlade ångestdämpande glosor jag samlat på mig genom åren i sjukvården. MEN FOR NO USE! You Rock!
Finns få saker som mäter sig så fantastiska att bevittna som när människor bestrider sina rädslor. Eller tankar, som det ju egentligen är.
För vad blir som man Tänkt sig egentligen?? Det är en stor anledning till varför jag de senaste åren kämpat så tappert med att inte låta tanken ta över. Att komma i kapp mig själv i Känslan. Och det kommer jag nog jobba med så länge jag lever i den här tiden, i den här världen och i den utstuderade instutition vil valt att kalla Samhälle.
NEJ jag är inte bitter, jag bara konstaterar utifrån migsjälv med den utgångspunkten.
Jag har nog alltid varit något av en Tänkare. Det finns (helt sanna) anekdoter från 4-årsåldern där jag som stor pottfilosof gladeligen dissade både skridskoturer och mulleutflykter med polarna till förmån för revolutionerande världsanalyser på dass:-) Till saken i mitt fall hör- att jag samtidigt varit en grymt känslig, inkännande och intuitiv liten person.
Det har gjort det ganska komplext, men som barn har man ofta en naturlig balans inombords och gör helt enkelt det som passar bäst vid tillfälle. Det var åren, erfarenheterna och upptäckten av den överlägset smärtande sårbarheten i Känslorna som valde sida. Jag blev en heltidstänkande analytiker.
Kände gjorde jag såklart ändå- men aldrig fullt ut innan teorin satte in, och utifrån ett realistiskt perspektiv oftast. Det var därför det var så jävla kul att bli full ett tag där under 20 something. Att bara vara brutalt irrationell och gå på feeling helt enkelt. Men jag vägrade stanna där. Vid enbart helgutsläpp av den del som också är mitt sanna jag, men som bara fick komma ut genom dimma och ofta bli både överdriven, förvrängd och bortglömd dagen därpå. Och eftersom Tankeanalytiska Lhina jobbade övertid 230% på vardagar blev också hon överdriven och förvrängd.
Jag höll på att tappa bort migsjälv helt enkelt. (Och nu är inte det här så extremallvarligt som det må låta, sätt tillbaka kaffet i strupen, det handlar om inre grubblerier som de flesta av oss tampas med. Inte minst när vi kommit till en punkt i livet där vi söker en grund i oss själva.)
Insikten grundades ungefär såhär:
Efter en slitande separation med extremgrubblande och beslut tagna av Tankejaget följde en galen, ganska dimmig period. Men eftersom framtidsbesluten och valen var tagna utan rättvis inre omröstning kändes de varken helt sanna eller rätt efter ett tag .
Då fick jag nog. Nu jävlar skulle det hittas tillbaka till äkta Intuition och Kreativitet (dvs Känslan) för att balanseras med tankejiddret Goddamnit!
Min resa började 2007. Eller egentligen. Den började minst tre år innan, men det var då jag verkligen tog tag i den på riktigt.
Meditation. Yoga. Resor till bland annat Thailand och Indien, Vipassana i tempel med munkar kl 5 på morgonen, ayurvediska retreat och sånt. Jobb för tidningar i personlig utveckling. Tonvis med litterätur i det som många vetenskapligt lagda gärna kallar flum. (Dvs om sånt vi inte kan ta på, mäta eller-Gud förbjude- bevisa. Därav är d ju rätt läskigt att diskutera och får heta flum sålänge;-) Etc etc. Blandat med party och min gamla livsstil.
Och med mitt gamla Tänkande jag som ständig segrare.
Det gick ju sådär. Jag förstod i teorin, men kom såklart aldrig riktigt ikapp känslomässigt.
Och jag kände mig aldrig riktigt hemma i de extrema kretsarna heller. Det kändes heller inte Sant för mig, och saknade ofta den rationella balans-åt andra hållet- som krävs för det liv här nere på jorden som Jag vill leva.
All respekt- men det är rätt enkelt att sitta på ett berg och meditera, tycka att jordisk kärlek är en illusion och uppnå alla möjliga tillstånd av eufori i sitt enfald, men hur tar man liksom in det i sitt räkningsfyllda lilla liv i en ostädad förortslägenhet? Dessutom kräver dessa vägar ofta avhållsamhet från jordisk njutning.
Återigen All respekt till de som gjort ovanstående val, men det Är inte Jag. (Inte i det här livet iallafall;-)
För jag vill också kunna Integrera den inre Känslan med de yttre omständigheter jag föddes till. (Oavsett vad jag nu må tycka om de omständigheterna..)
Jag Vill kunna planera, tänka logiskt, betala mina räkningar men även kunna bryta förlegade normer, njuta av verklighetsflygande drycker, ha sex och ta en prilla ibland (det där sista läste du inte pappa;-)
För mig är Livet en ständig föränderlig balansgång och den Svensson som kallar sig Färdig med något i den här kalibern har nog missuppfattat hela konceptet, tror jag. MEN ! Det jag ändå tycker mig ha lärt mig i mitt Balanssökande är ändå vikten av att hitta Känslan- den inre, intuitiva, äkta Känslan. Att ha den som guide, som stöttepelare och utgångspunkt utgör alltid den rätta färdvägen för mig:-) Men den är svår, jättesvår att hitta bland allt tankepladder vi så flitigt övat upp sedan den där ödesmättade dagen vi drillades in i vår förpliktigande,kognitivt styrda Vuxenvärld. (Nu hårdrar jag, det vet jag- dock med essens).
Den där Äkta, levande känslan som bara uppstår i NUET. Bortom framtidsplaneringar och tankeexperiment med utgångspunkt i det förflutna. Du liksom bara Vet. Den Känslan är sann. Greppa den! Stanna upp. Följ. Förstör den för Guds skull inte med analyser, minnen eller rädslor- som alla är helt tankestyrda och hör hemma nån annan stans än i just Nuet.
Då blir det Rätt. Närvaro är ledordet och för min del är det meditationen som hjälper mig förbi pladdret.(Vid de tillfällen då det sker bör tilläggas, e ju knappast nån ybermenchen här...hur fan gör man tyskY btw B-)??). Men jag börjar ändå hitta TILLITEN till att den alltid finns där, någonstans. Det flesta andra känslor formas av tankar, som ibland hjälper, men alltför ofta förvränger och stjälper (ta rädslor, ångest och nedstämdhet inte minst..no offense men...dessa skapar vi helt själva). Och jag säger som skrivet inte att jag vill köra en ctrl+alt+del på tankeverksamheten och sväva omkring i ett transliknande hippietillstånd på moln- tankar behövs, men på rätt ställe. Och i rätt mängd.
Jag har ett ord som jag brukar tänka på när jag känner att det är på väg att bära av åt det irrelevanta tankehållet.
Det ordet tar jag fram då, stannar upp- det lugnar mig, med vetskapen om att...Känslan finns där. Resten är bara vilseledande tankar.
I dag hände det bara. Ett litet mirakel. På shoppingmallen. Jag har haft röstproblem under veckan, vilket jag i min holistiska människosyn inte tvivlar en sekund beror på diverse MittenMelankoli. (Vi är varma i kläderna, Utmaningen har lagt sig, säsongen börjar mattas av, de flesta av våra musikerkollegor har åkt hem- vi är 4 kvar nu: moi&Pelle, trubadurtobbe och den ryska pianisten Elena- och Framtiden börjar göra sig påmind. Samt vännerna-NI! Man äter dessutom svenska jordgubbar och dricker rosébib hejvilt i hemtrakterna har jag hört ryktesväga.)
Nåväl. Denna lilla lirare Framtiden kan ställa till det i Lhinans huvud. Hon kan då göra val av rädsla. (Aldrig av bekvämlighet dock, det är jag alldeles för nyfiken för, men av rädsla). Rädsla som alltför många tankar skapat. De valen blir aldrig riktigt Rätt. Men jag är medveten om det, och tänker inte låta det ske. Jag ska våga stanna upp och Känna in den intuitiva Känslan fullt ut den här gången.
Ändå hade jag lyckas snurra in mig i ett ganska så tjatigt tankemönster, med tillägg och/eller konsekvens att mitt käraste verktyg och inkomstkälla-rösten-inte ville jobba som jag (tänk snickaren utan hammare, bagaren utan ugn, grisen utan knorr..ja du fattar). Mitt speciella ord hjälpte mig stundtals, men jag melankolitampades likväl. DÅ.
Stannade tiden bara upp bland hårinpackningar, raklödder och svettiga arabiska snacks. Och jag blev stillastående som en tomte på påsk. Och jag bara VISSTE det. Känslan. Lugnet. Harmonin. Jag ÄR på rätt väg. Jag behöver Inte jobba komplexa tankemönster från Mellanöstern och skita fram drastiska val nu, jag behöver bara följa den vissheten och handla-när tiden kommer.
Känna TILLIT till den Känslan.
Och-slutligen, ämnet får mig också osökt att tänka på människor som tänker för mycket på vad de säger, och de som jobbar motsatsen. De som vill få det så jävla svennerätt, käckt och intellektuellt jämt. Sånt idiotfokus på andras Intryck. Migsjälv ofta inkluderad. Hur mycket förvrängs då inte det slutliga budskapet egentligen??
Nej, vet ni vad- en person som våga tala efter sina känslor fullt ut, är en människa av stor respekt i min värld. Även om det socialt kan krocka när det sker ofiltrerat. Men, så länge det sker med hjärta, vilja att rätta till och aldrig någonsin med onda intentioner är det bland det mest äkta och hedersvärda. Behagligt umgänge helt enkelt. Take it or leave it. Som sagt, Respekt.
Häpp, va säger ni tappra söta som orkat ända ner hit? Ska vi köra lite picts? Har liksom rensat ut i skrivklådan nu, så lovar inga översvallande kommentarer till dessa;-) Nu är klockan dessutom 03 och -guess what- 27 här.
MAN SKULLE KUNNA SÄGA ATT JAG HAR BLOGGAT LITE IDAG :-D
Må godast tills vi hörs igen! Så länge kan jag varmt rekommendera http://wastinglight.foofighters.com/. Inte för att det har NÅGOT som helst med min milslånga text att göra, utan bara för att Dave o grabbsen gjort det igen helt enkelt (räätttt svårslaget plattstartsintro med Bridge B btw & Dear Rosemary jajaja).
Hej 4 now!
________________________________________________________________________________________
(öh..vafan hände---->..?)
Mjau._
____________________________________________________
HD RIP!
DUBAI Financial Centre
Chocolate Chip, Strawberry Cheesecake& Cookies & Cream med mörk chokladsås & rostad mandel.
Upplevelse: -5
Smak: 2 (det var ju ändå HD)
Total: -3
Jag fick en tydlig indikation på att enough is enough denna vecka. Ni vet en sån där hint på farewelltour man känner att svenska 50+sångerskor med hits från 50-talet borde insett i takt med första alkoholgrundade stämbandsknutan. Jag åkte nämligen genom HELA jävla Dubban i rusningstrafik (dvs 1 km= ca 10 min by car) för att ta mig till Dubai Financial Center. Tyckte liksom jag skulle passa på när vi ändå bodde i stan. Vilket skämt.
Tills dess kommer jag i egosyfte att besöka HD på Emirates Mall för livsnödvändig smaksensation någon gång i veckan.
(Glöm dock aldrig att njuta av glass resten av sommaren, ni heller. Och- HD rules, still;-)
